Från Utlandet. Ett bref från Neapel af d. 21 d:s till ePatrie berättar, att ångfartyg från Genua oupphörligt odfvertöra förstärkningar till Cialdini, i grenadierer, bersaglierer och gendarmer, emedan man måste fördela trupper öfver hela landet, för att kunna få slut på de bourbonska bandens rötvaretåg. Såsom bevis på hurudant tillståndet är, anför nämnde brefskrifvare följande : Provinsen Capitanata hade hittills varit förskonad för hvarje orolighet, men erhöll denna vecka besök af en beväpnad skara upprorsmakare. Kl. 12 på middagen ryckte en styrka om 30 man, som förut tjenat i Frans 1l:s armåe, in i den lilla staden Carlentino; de voro alla vål beridna, och bakefter dem kom en hel flock bönder, qvinnor och barn, som de tvingat följa med sig. De kommo in i staden under rop at: lefve Frans IL! och trängde in i kommunens forsamlingslokal, der de förstörde alla byster och porträtter af Viktor Emanuel och Garibaldi. Derefter tågade de in i kyrkan utan att stiga af sina hästar och tvungo presten, en gubbe om 70 år, att sjunga ett Tedeum till Frans II:s ära. Efter det denna besynnerliga ceremoni försiggått, plundrades ocb ödelades tvenne hus, hvilka tillhörde stadens syndikus och kaptenen för nationalgardet. Röfrarne tänkte nu behandla alla de offentliga embetsmännens hus på samma sätt, men en gammal Fransiskanermunk, hvilken njuter allmän aktning, lade sig emellan, och det lyckades honom att förhindra ytterligare förödelse, mot det att staden inom tvenne timmar betalte 8,000 dukater, utlemnade alla sina vapen och försåg bandet med lifsmedel. Då dessa vilkor blifvit noggrannt uppfyllda, slapp Carlentino från att bli uppbrändt, och röfrarne drogo sig tillbaka till bergen; men under vägen satte de eld på ett stort hafrefält, som tillhörde en rik godsegare af det nationala partiet. En upprorisk truppstyrka, hvilken angifves utgöra 600 man, har slagit sig ned i en stor skog, hvilken ligger i närheten af Salerno; der hvimlar af vildsvin, hjortar, rådjur och fasaner, och man hade derstädes träffat alla förberedelser till en stor jagt, hvilken skulle hållas, såsnart Viktor Emanuel anländt till Södra Italien. Man väntar, att denna skog snart skall bli skådeplatsen för en blodig kamp, emedan det i nårheten samlas en betydlig styrka af bersaglierer, gensdarmer och nationalgardister. I Montefalecione blefvo för någon tid sedan 41 nationalgardister innebrända i ett hus, der de sökt tillflykt; anstiltaren af denna ogerning har senare fallit i regeringens händer, och han blef skjuten d. 21:ste. Hos den i Neapel, efter hvad telegram omnämnt, häktade erkebiskopen, som på sin tid blef förjagad af Garibaldi, men fick tillåtelse af italienska regeringen att vända tillbaka under vilkor, att han icke mera måtte befatta sig med politik, har man funnit papper, hvilka skola i hög grad kompromettera det påfliga hofvet, genom att bevisa, hvad