Omnibushästarne. Till Bed. af Göteborgs-Posten. För någon tid sedan nppträdde uti någon af stadens tidningar, en målsman för de arma omnibushästarne, som hade till påföljd att åtskilliga af dessa offer efter vederbörlig besigtning utrangerades och att omnibusen, då satt på kälkar vid det superbaste slädföre, kördes efter tre hästar. Detta varade dock ej länge. Nu sedan väglaget är minst sagdt miserabelt, köres omnibnsen på hjul efter tva, om ej af de utoch ånyo inrangerade hästarne, dock sådane att de böra utrangeras. Men med detta påpekande är djurplågeriet långt ifrån slut. Vilkoret för att en dragare skall kunna använda hela sin kraft är, awt han är ändamålsenligt avspånd, således att han har fritt lopp och utan tvång kan röra hufvud och hals. Blotta anspänningen för omnibushästen är en tortyr. Se dessa korta linor, korta stångkoppel, och illa afassade trensbett och tömmar, hvilket allt gör att ästen är inklämd som i ett skrufstäd. Under sådane omständigheter, huru är det möjligt att, den stolta hästen äfven försedd med sin fulla kratt skulle kunna utan barbariska tömryckningar och piskslängar draga en vagu, som 1 och för sig sjelf utgör ett hästlass. — Ej nog härmed. Omnibusen qvarstår utanför Frimurarelogen ungefär I timma, i atvaktan på att klockan skall slå. Huru behandlas under enna väntan de arma djuren? I hvad väder som helst, har man ej sett ett täcke ens bredas öfver det af svett och ansträngning skälfvande djuret. Hästvän, utanför hvars fönster omnibusen dagligen passerar.