i bärvarande cellfängelse, dit han återförpassades. EEE NATRE FNUARI Från Utlandet. Det första italienska parlamentets Öppnande, skrifver en korresp. från Turin, försiggick d. 18 d:s med den högtidlighet, man kunnat vänta sig. Vi vilja här ej tala om feststundens yttre sida, utan om den upphöjda stämning, som bemäktigat sig alla de närvarande och var ett såkert vittnesbörd om att alla utan undantag visste uppskatta det stora och höga i detta historiska moment. Konungens trontal (hvilket vi till dess förnämsta innehåll redan meddelat) var värdigt den stora id, som framkallat detsamma. Det samma dag från Neapel inträffade mobiliserade nationalgardet förhöjde dagens festlighet. De unga männen sågo bra och raska ut, och blefvo på det varmaste emottagna. Af dea vid parlamentets öppnande närvarande diplomatiska kåren nämnes äfven svensk-norske gesandten. Hela Italien har med jubel och bifall mottagit sin älskade konungs tal. Kommunalrådet i Turin har utfärdat en proklamation till medborgarne, hvari det heter: ,Genljudet af detta konungsliga tal skall tränga ända till de aflägsnaste länder. Det skall mottagas med sympati och alla ädla och högsinnade, och de bröder, som ännu icke blifvit sammansmälta med den gemensamma stammen, skola deraf hemta nödigt mod till att vänta och hoppas. Kommunalrådet uppmanar vidare borgerskapet, att med entusiasm mottaga nationens representanter och visa sig värdigt den ära, som nu vederfares staden. Att allt detta skall tränga till djupet af de italienares hjertan, som ännu sucka under dels en eländig prestregering, dels en despotisk och förtryckande militärautokrati, är naturligt, och hvarje Italiens vän skall utan tvifvel höra det ,,skri af smärta, som ännu ej frigjorda söner af Italiens jord utstöta vid åsynen af sina lyckligare bröders jubel och glädje. Hvad som försiggår i Venetien vet man ej med bestämdhet, men man kan ana det. I hvarje venetianares skygga blick läser man det glödande oförsonliga hat, som de hysa till sina förtryckare, österrikarne. Han tvingas af bajonetterna att tiga, men vid första gynsamma ögonblick skall han bryta lös. I Kom åter är det friare; der höra nu också demonstrationer till ordningen för dagen. Samma dag italienska parlamentet öppnades i Turin var en stor delaf sju kullarnes stad rikt illuminerad. Man ville tillochmed dagen till ära ringa i Kapitolii klockor, men fransmännen lade sig emellan och förhindrade det. Fastän underrättelserna från Rom ännu äro sväfvande och och osäkra, synes det dock vara utom allt tvifvel, att det derstädes är färdigt till utbrott, att revolutionen snart skall ringa i sin stormklocka, för att tillkännagitva för folket, att, om ej det låter sig göra på annat sätt, måste man med våld störta påfven. Skola fransmännen forhindra denna stormringning, såsom de förhindrat ringningen i Kapitoli klockor? Det är närmaste frågan för dagen. Och Lagnerronnidres broschyr tyckes utvisa, att fransmännen ej skola vilja länge hindra Italiens enaude, genom att bibehålla och understödja det redan för så längesedan utdömda prestregementet. I Gaöta ha sardinarne gjort ett fynd af ej mindre än 7 å 8,000 kanoner och 60,000 musköter. I Paris har nästan alla politiska frågor för ögonblicket tillbakaträngts af Mirös-affären. Man talar der ej om någonting annat. Dess finansiela återverkan har också redan visat sig genom flere ansedda Marscillerhus fallissementer. Vicomte Richemont, ett af Mires förvaltningsråd, har med ett pistolskott beröfvat sig lifvet, flere andra personer ha rymt och man och man emellan berättas saker, hvilka gränsa till det otroliga. OCaisse gönerale Mires är stängd; alla affärerna skötas af grefve de Germiny, som af regeringen 1 uppdragits att förvalta liqvidationerna, ty, så-!s