hade lemnat den docka i Greenock, i hvilker den intagit sin kompletteringslast, samt i se gelfärdigt tillstånd bade låtit bogsera sig ned för Clyde-floden till redden utanför densamma hvarifrån det sedan afseglat påföljande dagen d. 9 Aug. Med anledning häraf påstod der före bolaget, att fartyget redan d. 8 Aug. således före försäkringsårets utgång, hade lemnat sin lastningsplats, och påyrkade på grund af den ofvan omtalade klausulen utbetalning af premien ända till d. 26 Nov. den dag, då resan blifvit fullbordad. Försäkringstagarne ville deremot icke låta denna uppfattning af saken gälla, utan påyrkade att bogseringen till redden utanfor Clyde endast vore att betrakta såsom en förändring i ankarplats inom hamn-revieret, så att, om lastningen också blifvit fullständigt slutat d. 8 Aug. i dockan, fartyget dock icke i den mening klausulen i polisen åsyftade hade verkligen lemnat sin lastningsplats förr, än det begifvit sig bort från Greenocks redd utanför Ulyde-floden. Handelsdomstolen i Bremen antog dock icke detta betraktelsesätt. I grunderna för den dom den fällde till förmån för assuransbolaget anförde densamma, att om fartyget hade lemnat dockan blott för att på ett annat ställe af Greenocks revier t. ex. intaga återstoden af lasten, så skulle det visserligen icke innebära ett lemnande af lastningsplatsen, i klausulens mening, men att då fartyget, såsom händelsen i närvarande fall varit, satt sig i rörelse i segelfärdigt tillstånd efter fulländad lastning, så måste fartyget betraktas såsom varande under resa, emedan man då icke kan förutsätta någon annan afsigt än en färd till en annan hamn, hvarvid det vore likgiltigt om fartyget vid det afgörande ögonblickets inträffande befunne sig i floden eller på redden eller i sjön.