Språkrör från Stockholm. Den 23 Febr. Vintern, en nyckfull envåldsherrskare, regerar öfver oss ena dagen med temligen mild hand, men en annan med hela sin makt i köld och urväder. Och denna potentat — det är ju bra förargligt att tänka — kunna vi aldrig bli af med; han tros tillochmed i motsats mot andra ha så småningom under seklerna befästat sin tron allt mer och mer, och de lärda och fornkunniga, såsom professorn och kommendören Sven Nilsson m. fi. påstå att han förr var betydligt hyggligare och mer konstitutionel. Det var på den tiden då nordens inbyggare voro obetydliga figurer med små inskränkta hufvuden; nu när vi äro så bildade och öfver hufvudet taget stora och mäktiga, nu är vintern etter värre och det är ju besynnerligt. Det är sorgligt att skåda med hvilken möda herrarne på Norrbro afhålla sina hattar trån att hoppa i strömmen och med hvilka tragiska miner fruntimmerna bekämpa nordanvindens djerfva närgångenhet; likaså hur på