kalla och lugna uttryck, för att i stället plötsligt betäckas med en lätt rodnad. Hvarför säger ni så, hr grefve? — För er skull, hr Fouchå, svarade Edvard med ett nytt skratt. XXX. Fortsättning. — Hr grefve, sade Fouche och återtog sine allvarliga lugn, som för en stund varit rubbadt, jag tager mig friheten upprepa, att jag ej förstår er. — Ah, min bäste hr Fouch, inföll Edvard med en ton af hånfullt beklagande, streta ej så emot slumpen. En mystifikation är blott någonting helt vanligt. — En mystifikation ! upprepade Fouche. — Ja! Blif ej ond, hr magister; kom ej och gif mig något pensum, ty det bryr jag mig icke om. — Jag väntar, tills det behagar hr grefven,! att tala allvarsamt i — Nåväl, det behagar mig nu, sade Edvard. Låt se! Ni vill, att jag skall underrätta markisinnan om att en stor olycka händt henne, är det ej så? — Jo.