Fouchå gjorde ett jakande tecken. -— Nåväl! utbrast grefven hastigt efter ett ögonblicks tystnad och med ett muntert gapskratt, hvilket stod i sällsam motsägelse mot ämnet för det nyss förda samtalet, nåväl, bäste hr Fouch, mitt svar lyder så här: jag skall ingenting säga åt markisinnan, jag vill på intet sätt blanda mig i denna sak, och om ni har i uppdrag att fösegla markisinnans cgendom, så råder jag er och edra kamrater, att, då ni begifver er dit, hafva god eskort med er, ty det skulle lätt kunna hända er, att ni, efter att ha trängt in genom portarne blefve kastade ut genom fönstren. — Säger ni det? sade Fouchå och höjde hufvudet. — Ahl! nu förstår ni i er ordning icke? — Jag medger det. -Jag skall derföre förklara mig. Men först, fortfor grefven med den glädtigaste ton i verlden, tillåt mig gifva er ett råd. Ni sade mig, att ni var lärare ? — Ja, min herre. — Nå, sök då att väl inplanta hos edra lärjungar hvad jag nu upplyser er sjelf om: säg dem, att det dummaste och enfaldigaste af allt är att låta lura sig. — Lura sig! sade Fouch och spratt häftigt till, under det hans ansigte förlorade sitt is