gifva henne det. Det är derföre jag vändt mig till hr grefven. Edvard bugade sig. — Dessutom... fortfor Fouchö. — Ah, finnes det ett dessutom ? sade grefven leende. — Dessutom ha — alldenstund fröken dAdora ärfver sin knsin och markisinnan nu är i besittning af arfvet — baronens affärsmän ansett det nödvändigt att tillgripa formaliteten med att försegla allt. — Aha! inföll Edvard med en ironisk blick på Fouch6e. Vidare? — Men, tillade Fouch6, alldenstund familjen Ad Adore, medan den lyder lagens föreskrift, ej gerna vill ytterliga försvåra markisinnans smärtsamma belägenhet, så har man bedt mig gå till er, hr grefve, och underrätta er om att den obehagliga förseglingsceremonien skall försiggå i öfvermorgon, hvarföre man hoppas, det ni af vänskap för den arma modren söker aflägsna henne från hotellet under den sorgliga dagen. — Hr Fonuche, detta är således det dubbla ändamålet med ert besök ? — Ja, hr grefve. — Hade ni ingenting annat att säga mig? — Nej. — Och ni önskar naturligtvis få veta mitt svar?