Från Utlandet. Att Österrike åter börjar taga mod till sig, blir allmera klart, och anledningarne dertill äro lika lätt insedda. Forst är det öfvertygadt om att Italien måste hålla sig tillsvidare stilla, för det andra är man alltmera säker om att de trenne nordiska stormakterna Ryssland, Preussen och Österrike slutit sig närmare intill hvarandra. Absolutismens nya framgångar ha återlifvat det genom nederlagen vid Solterino, Milazzo och Castelfidardo sjunkna modet. Har icke Frans II i 4 månader innehaft Gaeta? Åro ej de bourbonska partigängarne i vapen i Abruzzerna, understödda at frivilliga band från Kyrkostaten m. m.? Camarillan lefver derföre upp igen och den österrikiske kejsaren skall åter bli 1850 års Frans Josef. Ett hotande kejserligt reskript har tillsändts, den ungerska regeringen i Pesth, hvilket dock ungrarne djerfvas besvara med att skatter, som ej erkants af ungerska riksdagen, äro olagliga, och de fordra garantier för riksdagens rättighet att sanktionera eller förkasta skatter. Man torde bemärka, att detta manhaftiga språk föres mot en regering, som i denna stund har makt att hänga eller skjuta hvarje medlem af någon öfverläggande församling inom riket. Ungrarne ha haft en lång erfarenhet af denna Rehabeam, hvars lillfinger varit tjockare än länderna på någon af hans slägt. De veta hvad han gjort; de minnas 1848 års schavotter; de räkna bland sig män och äfven qvinnor, som känt gisslet; andra kunna berätta för dem om fängelser, i hvilka man upphör att bära ett namn och i stället får blott ett nummer, Och de djerfvas dock fordra sina rättigheter, och mera än sina rättigheter, af en som råder öfver 300,000 man — en, om de med skäl kunna befara att ha i behofvets stund köpt Rysslands och Norra Tysklands hjelp. Det är tydligt att, hvad tanke Frans Josef än må ha om sin makt, ungrarne å sin sida äro lika förtröstansfulla. Österrikiska hofvets vacklingar ha gjort dess fiender modiga. Förliden höst visade, att Habsburgarnes gamla högmod slutligen gifvit vika. När Garibaldi var i Neapel, vände Frans Josef sig till sina undersåter med en ängslan, hvilken han nu skulle gerna se, att han ej visat. Men skedt är skedt, och ungrarne veta, att det finnes en politisk kombination, inför hvilken deras förtryckare darrar. Hvilketdera partiet, som riktigast uppskattat sin styrka, skall tiden utvisa. Att Ungern och Italien äro fullkomligt eniga, kan ej betviflas af någon, som läst den af oss förut meddelade berättelsen om general Tirrs besök hos Garibaldi på Caprera. Om striden ock är uppskjuten, visar dock stämningen hos Österrikes fiender, italienarne, att det) ej skall dröja länge, innan den stora och slutliga kampen skall börja, i hvilken Österrikes öde skall afgöras. ÅAfven konservatismens optimister börja nu tro, att Österrike ej menat allvarligt med sina gjorda koncessioner, och hr v. Schmerling kan ej lyckas utföra annat än halfmesyrer. Vårens dagar randas och då skall väl någon luft gifvas åt elden, som ännu blott glimmar under askan, men färdig att vid första vindpust flamma upp och förtära absolutismens torrbränsle, på det detta må lemna rum för den fria konstitutionalismens friska och saftiga stam. Cavours uppfattning af ställningen ligger dessutom klar för alla genom följande i hans organ Opminione inryckta Pracram för