bidan på vidare ransakning, forvaras i celltängelset, dit han ock återtörpassades. TR Från Utlandet. Ryktena bibehålla sig alltjemnt om att man snart skall kunna motse slut på striden vid Gaeta. Det skrifves nu under den 14 från Turin, att bombardementet mot Gaöta blifvit instäldt för trenne dagar, emedan diplomatiska underhandlingar bedrefvos, hvilka man hoppades få se krönta med den framgång, att konung Frans snart skulle atresa. Dernrgenom att dessa rykten envist bibehålla sig, kan man ega skäl antaga, det de grunda sig på mera letvande fakta, än de mänga andra af samma natur som nu en tid aflöst hvarandra och snart alldeles uttråkat allmänheten. Det påstås tillochmed att en kongl. ordonnansotficer, som blifvit af Viktor Emanuel skickad till kejsar Nepoleon, nu återkommit till Turin med de mest gynsamma underrättelser. Kejsaren skall ha mottagit honom mycket nådigt och antydt, det han skrifvit till konung Frans, för att förmå denne lemna Italien. Han skulle äfven ha gifvit konungen 8 dagars betänketid, hvarefter Le Barbier de Tinan fått befallning om att lemna Gaetas redd. Man antager allmänt att denna vändning härleder sig från Englands inflytande. — Från Gaöta berättas, av Fraus Il:s regering på Frankrikes begäran måste frigitva fyra sardinska handelsfartyg, som genom stormar nödgats söka tillflykt under fästningens kanoner. Konungens utrikesminister påstod, att han vore berättigad till avt betrakta de sardinska kofferdifartyg, som fallit i regeringens händer, såsom god pris, men franska regeringen ville icke ingå på detta påstående, emedan det blott är dess flotta, som förbindrar Sardiniens krigsskepp att närma sig fästningen. Det är af största intresse, all se, huru frihetsvännerna invm Österrikiska staten draga sig alltmera tillsammans och regerimgen blir en medgörligare. Det är visserligen ett gammalt skådespel att se: denna strid mellan absvlutismen och folket. Det senare tränger allt ifiigare på, och det förra ger endast steg for steg vika. Det är ett gammalt skådespel, men är dock af stort intresse; ty det visar, huru absolutismen alltmera nalkas sitt slut, huru friheten vinner terräng och en sanslös despovism lorötdimjukas. — Pill den rådstorsamling, hvilken skutle sammanträda såsom i Måndags i den kongl. tristaden Gran i Ungern, för att diskutera om detta lands blitvande författning och ställning inom riket, har regeringen, sa mycket sig göra låtit, inbjudit medlemmarne af den bekanta ungerska marsministören. Alt dessa har en, nemligen konseljpresidenten Bathyånyi blifvit afrättad af Haynau; tvenne, Kossuth och Szemere letva i landstlykt, och en, krigsministern Meszåros, har aflidit i främmande laud; de öfriga fyra, Michael Esterhazy, Deak, Klauzal och KEötvös, äro kallade till de erfarna männens församling. Deak säges dock skola atslå inbjudningen. Den 10 skulle i Pesth öppnas en generalförsamling for de förenade komitaterna Pesth, Bilis och Solt. Mötena skulle vara otfeutliga och föremålet för dem återupprättandet at Komitatsordningen frän 1848 samt i allmänhet förberedelse af rådstörsamlingen i Gran. Då sålunda det tongifvande komitatet Pesth träder i spetsen för rörelsen under lagliga former, ha oordningarne blifvit hejdade för någon tid. Häri kunna ock Ungrarne se ett godt omen for sig, ty ju mera lugna och med ju fastare, bestämdare hållning de framträda, desto bättre utsigter kunna de ha om framgang. Den af österrikiska regeringen inledda rocessen mot direkvoren vid kreditanstalten 1 Wien, Frans RKichter, har förts i nära en månad under stort tillopp af åskådare. Kichter är den ende hufvudperson, som finnes qvar af deltagarne i de ofantliga underslet, som förlamade Österrikes krigsrörelser under det italienska fälttåget i fjol; de tvenne andra, finansminister Bruck och general Eynatten, hatva, säsom bekant, sjeltva tagit lifvet at sig. Richter har nu dömts skyldig till act ha föranledt till missbruk af embetsmannamyndighet genom att ha bestuckit Eyunatten, men förötrigt frikännts af brist på bevis; hans dom går ut på 1 månads fängelse, skärpt med tvenne fastedagar, och erläggande till