Teater. Författaren till det å Nya Teatern härstädes i dessa dagar gitna nya stycket Goteborg nu och om 100 år har i skrifvelse till red. bedt henne rätta ett, enligt hans åsigt, oriktigt uttryck, som influtit i vår teaterreterents anmälan om stycket. Ref. yttrar nemligen: Några mer än lofligt gåran-yttranden hade saklöst kunnat vara borta. Några sådana finnas ej i stycket, försäkrar förf., och uppmanar oss att återkalla detta uttryck, så mycket mera som det skulle för dir. Roos ha hatt den ledsamma följden, att vid söndagens i öfrigt talrikt besökta representation högst få damer vågade visa sig på teaterns bävtre platser. Vi medgifva gerna att uttrycket går-an-yttranden möjligen varit en mindre väl vald beteckning å de något djerfva uttryck, som i stycket förekomma. Vi antaga att förf. sjelt måhända ej ens anat hvad somliga uttryck innebära, ehuru vi dock få forklara, det vi då allsicke begripa, hvad dessa uttryck skulle i pjesen ha att göra. Man säger, och med rätta, attteatern är bestämd till en bildningsanstalt för allmänheten, der denna kan inom scenens trängre ram se idealiserade eller gisslade de händelser och karakterer, som utgöra henne sjelf, der hon kan få se mången dunkel själens gåta löst, hvilken hon ej har tid atti verldshvimlet, under dagsbestyren utreda; men för detta ändamåls vinnande fordras att teatern är förädlande, så att åskådarena sinne må höjas öfver hvardagslifvets nivå, vare sig att han åser den hänförande striden mellan den tragiskt framställda menniskan och hennes öde, eller gapskrattar,! så att tårarne stå honom i ögonen, åt verldens blottade dårskaper, som i komedien vederbörligen hudflängas af satirens gissel. Teaterspråket måste derföre vara renadt äfven i farcen. Man kan t. ex. utan farhåga visa Hogarths taflor för ätven den renaste qvinna, utan att hon behöfver rodna — men man kan ej visa henne t. ex. en illustration till Memoires de Casanova. Det är derföre förf:s pligt, att omsorgsfullt välja de uttryck han begagnar. Att månget lävtfärdigt stycke (hvilket ofvannämnde arbete ej afser att vara eller ar) gått utan anmärkning otver tiljan, medgifva vi gerna; men så sannt vi älska vår teater, så vidt vi hysa en förhoppning om att Sverige en gång skall äfven inom dramatikens område kunna visa stora och sköna alster, i jemnbredd med andra länders, så kärt det oss är att se hvarje ny knopp som kommer fram på detta träd, emedan vi deri alltid vänta en blomma — lika allvarligt antaga vi det vara vår pligt, att i hvad på oss ankommer söka påpeka tel, som må undvikas, att ej under ogräs den späda telningen förqväfves. Vi kunna mången gång misslaga oss, vi äro menniskor, men redligheten af vårt uppsåt kan ingen bestrida. BEuligt hvad annons utvisar, gifves oftanämnde stycke åter i morgon och må det då stå allmänheten fritt act döma mellan riktigheten i fört:s påstående och vår ref:s omdome. Göta Artilleri-Reg:te. Kongl. Maj:t har beviljat nåd. afsked tör majoren vid reg:tet Joh. Wilh. Westerling, med öfverste-löjtnants rang. Borås-bibanan. I gårdagens nummer —