att bönder till sina represettanter utse frisinnade och patriotiske män af andra samhällsklasser. Huru ringa än de herremäns antal varit, som enligt ännu gällande grund lagsstadgande kunnat af bönder utses till riksdagsmän, ha icke så få sådana hittills erhållit inträde i det fjerde ståndet såsom lefvande vederläggningar af påståendet att inga herrar! skulle vara allmogens valspråk. Hvad skall man icke då ha att vänta i detta hänseende sedan valfribeten blifvit ntvidgad och allmogens öfverklagade bondskhet försvagad genom en ny tidsenlig representationsförfattning!