på sin sida, men han har likväl icke kunnat finna något riktigt kraftigt understöd, emedan hvarje diskussion angående de allmänna angelägenheterna var förenad med så stor risk, att de liberala endast med förbehållsamhet uttalade sina åsigter och mera förhöllo sig såsom åskådare af striden än de deltogo deri. För denna förmodan talar äfven den omständigheten, att presterskapets opposition är i ständigt tilltagande. Biskoparne skildra i sina predikningar och herdebref Pius den nionde såsom en martyr för kristendomen, hålla sammankomster med sina underordnade, för att öfverlägga om medel till påtvedömets frälsan de, göra upprop om att komma påfven till hjelp med penningar, hvarigenom de upphetsa den religiösa tanatismen och öfverhufvud arbeta på att åstadkomma en fullständig brytning mellan kyrkan och kejsardömet. Biskopen af Lucon har offentliggjort ett herdebref, hvari han med hela kratten af sin plats som biskop och i presterskapets samt alla katolikers i Vendec namn protesterar mot den påfliga stolens plundring. Ami de la Religion offentliggör påfvens svar på en adress, som presterskapet i Paris tillställt honom. Detta svar åtföljes af ett cirkulär från erkebiskopen, hvari han för de häftiga angrepps skull, for hvilka den påfliga stolen är offer, uppmanar presterna att åter stärka tillgifvenheten för påfven hos deras hjordar. Likadana yttringar från presterskapet förnimmas äfven i Sardinien, der det med fanatisk itver sätter sig upp emot regeringen och i allmänhet mot dem som gynna Italiens enhetssträfvanden. Det är en bikupa, hvari Napoleon och Viktor Emanuel stuckit händerna. För att komma oskadda derifrån och lyckas rädda honungen måste de stödja sig på folket, lagarne och friheten. Man väntar i Italien med otålighet, att franska politiken skall inslå en mera objektiv riktning. Ministervexlingen i Paris ger dertill något hopp. Det är åtminstone ej lätt att inse, huru en nyare och liberalare politik skall kunna bestå bredvid en så blind och småaktig inblandningslust i Cavours, Farinis och Fantis sträfvande efter enhet och ordning. Angående de främmande diplomaternas afresa från Gaöeta till Rom heter det nu, att denna verkställts på uttrycklig önskan af konung Frans. Vid skiljsmessan från diplomatiska korpsen utmärkte konungen i synnerhet gesandterna från Österrike, Ryssland och Preussen, samt den påflige nuntien, hvilka fyra han behängde med stora bandet af S:t JanuariiOrden. Äfven de halfofficiliela parisertidningarne omtala nu, att Fransmännen besatt Terracina. Enligt Patrie, står denna ockupation tillsammans med förökandet af besättningarne i Velletri och Frosinone, emedan dessa militära åtgärder äro oundvikliga för det måls skull, som Frankrike uppställt åt sig i Rom, nemligen att förblifva herre öfver Kyrkostatens östra gräns och sålunda betrygga dennas lugn. Garibaldis vänner, generalerna Livin Cosenz, Medici och Sirtani har af konung Viktor Emanuel blifvit förärade med S:t Mau: ritiioch S:t Lazarus-Orden. Messinas kastell, som tillbakavisat hvarje förslag om en kapitulation, hotas nu medan: grepp af en sardinsk eskader. Anconas municipalitet har öppnat sub skription för byggandet af ett krigsfartyg hvilket Markerna skola erbjuda den kong liga Marinen såsom minne af anslutningen. Från Shanghae skrifves under den 4 Okt., att de allierade den 18 September vic Tschankovian tillbakaslagit ett anfall af25,00( tartarer, hvilka dervid mistade 2,500 mar och 50 kanoner. Deremot blef konsul Par ker, lord Elgins sekreterare, Times korres pondent och flere officerare tagna till fånga I en annan träffning vid Tungtsche sprängde: 30,000 tartarer. — I Shanghae gick de! ryktet, att kejsaren af Kina flytt till Tarta riet, och att prins Sankolinsin skulle frestc den sista kampen utanför Peking. — Kin: skall ha begärt fred och lord Elgin ha for drat fångarnes utlemnande innan han ville inlåta sig på några nya underhandlingar.