manslutande till en gemensam organiserad falang i frihetens och sjelfstyrelseprincipens tjenst är den politiska skandinavismen i dess allra allmännaste uttryck. Efter detta är frågan om dess betydelse icke svår att besvara. Dess betydelse är den att vara den vigtigaste åtgärd vi i vår ställning kunna vidtaga till befordrande af den europeiska civilisationens utveckling åt dess rätta mål till, att vara den manöver vi på vår post måste göra för att skaffa seger åt den sak — frihetens och framåtskridandets — hvars baner vi svurit. Detta är, om vi så må säga, dess stora verldshistoriska betydelse. Men detta, likasom allt arbete i ideens tjenst, har också sin betydelse för dem som utföra detsamma och medför sin belöning åt dem. Deh denna skulle för skandinaviens nationer utgoras af förökad säkerhet, förökadt anseende och den förökade kraft som ständigt födes hos individerna, då de veta sig tillhöra ett samhälle, som haft och har inflytande på verldens öden, och som jemnbördigt kan deltaga i rådslagen derom. Den säkerhet för hvars uppnäende vi nu uppställa frivilliga skarpskyttekorpser öfver närapå hela landet skulle genom de tre nordiska folkens sammanhållning blifva trefaldt större, och tillsammans skulle de bilda en politisk makt i Europa, som hvilken menniska som helst kunde känna sig upplyftad af att tillhöra, och på hvars öden hvarje dess medlem mäktigt skulle dragas att inverka genom det stolta medvetandet att han derigenom skulle inverka på verldens. Och hållen j tillhopa,j söner tre, er öfverman — det vet jag — skall Nord ej se. Detta är den specielare betydelsen at den politiska skandinavismen för Skandinaviens folk och demjsom tillhöra desamma. Det är denna sida af dess betydelse vid hvilken den lilla norska skrift, af hvilken vi tagit oss anledning till dessa betraktelser, förnämligast fäster sig, och vi taga oss friheten att i detta afseende hänvisa våra läsare till densamma. Huru de skandinaviska folkens samman. slutning bör organiseras för att motsvara denna betydelse, är en fråga till hvilken vi med det första skola återkomma, då vi tillika (å tillfälle att närmare gå in på de praktska resonnemangerna i skriften.