nn Sn sx een Fran Utlandet. Konung Frans Il lärer ha beslutat att, såvidt i hans förmåga står, hålla Europa i oro. Han vill, heter det nu, ej ötvergitva fästningen och räknar alltjemt på en kontikt mellan den italienska towan och de främnmande eskaderna utanfor Gaöta. Opinione meddelar den underrättelsen, ut konung Frans förlänat franske amiralen Le Barbier de Tinan och franske gesandven i Kom, general Goyon, storkorset af S:t Januari-Orden, liksom konungen ej skulle ha nog at att bära sitt eget kors. Från Gaöta berättas vidare, att Frans öfverlemnat betälet öfver besittningen derstädes åt Boco, som mu skall ha att förtoga otver 10,000 man. Emellertid har den ivanenska armeen från alla sidor kringrännt och inneslutit Gaöta på landsidan. Uti en fäktning, som nyligen egt rum emellan ett piemontesiskt regemente och tvenne kompanier bourbonska trupper, blefvo de senare samt och synnerligen tagna tll tånga; de utantör fästningen kamperande bourbonisterna ha dessutom hegärt att kapitulera. Garibaldi har med sin son, Menetwu, Gusmarolo, Bosso och två till tre andra personer inträffat på UCaprera och med stort nöje börjat åter egna sig åt landthushållningen, ehuru med den fasta öfvertygelsen att hans dröm om Italiens enhet skall gå i fullbordan. Den dagorder med hvilken han tog afsked af sina vapenkamrater, har följande lydelse: Vi måste betrakta den period, som nu går till ända, såsom det sista steget till en nationel äteruppståndelse och bereda oss på att värdigt och på ett lysande sätt utföra den höga ideen hos de största tänkarne under 20 generationer, hvilken ids verkställande är denna lyckliga generation förbehållet. Ja, unge män, Italien har eder att tacka för ett verk, som förtjent hela Italiens bifall. J hafven segrat och j skolen segra, derföre att j ären bildade för den taktik, som afgör slagtningarnes utgång. J ären ej ovärdige de män, som ingingo i de macedoniska falangernas djupa leder och ej förgätfves täflade med Asiens stolte eröfrare. På detta vigtiga blad i vårt lands historia skall följa ett ännu ärorikare, och slafven skall slutligen räcka den frie brodren ett skarpslipadt svärd, slitet ur hans bojor. Till vapen derföre, alla, — alla! ... och de mäktiga förtryckarne skola försvinna som damm. J, yvinnor, visen de fega ifrån er; ty de skola blott gifva eder fega barn; och j döttrar af detta herrliga land, j måsten gifva vårt land ett tappert och högsinnadt slägte. Må de klenmodige doktrimärerna draga sin väg ifrån oss, för att annorstådes visa sitt kryperi och småsinthet. Detta folk är herre öfver sig sjelft; det vill vara de öfriga folkens broder, men äfven med högburen panna bevara sin stolthet och icke slåpa densamma i smutsen, tiggande om frihet; det vill ej tagas i släptåg af män, hvilkas hjerta är oredligt. Nej! Försynen har förlänat Italien Viktor Emanuel. Hvarje italienare måste draga till honom. Inför konungen, som är en ärans man i ordets fullaste bemärkelse, måste hvarje tvedrägt försvinna, hvarje groll tillintetgöras. Jag upprepar ännu en gång för eder: Till vapen, alla, alia! Om i Mars 1861 ej en million italienare står mnunder vanan då arma frihat