Paris använda årligen 80,000 skålp. oranger och 60,000 skålp. cassiablommor, 54,000 skålp. rosenblad, 32,000 skålp. jasminknoppar, 32,000 skålp. violblommor, 20,000 skålp. tuberos, 16,000 skålp. syrener, rosmariner, pepparmyntha, citroner, timjam c. Vårt Patschuli har en egendomlig härkomst. För några år sedan kunde man blott på lukten igenkänna de äkta indiska shawlarne ; Lyonerimitationen hade visst mycket troget kopierat originalet, men denna vällukt fattades ännu alltid. Man fann sedan Patschuliörten, som beklagligen hos oss har blifvit inhemsk. Namnet Pomada eller rättare Pomata är taget från det latinska uttrycket för äpplet. Om man nemligen speckar ett öfvermoget äpple med kryddor, såsom t. ex. nejlikor, utsätter det några dagar för luften till fullständig förmultning, och sedan rifver äppelmosen i fett eller ister, så erhåller man äkta pomada. Hvilken vigtig handelsartikel parfymerna äro, derpå gifver oss hr Piesse ett bevis, i det han uppskattar värdet af de parfymer, som i England användas blott på näsdukar, till 20,000 IL. sterl., en summa, hvarmed man i Sverige skulle kunna göra 800 skollärarefamiljer lyckliga. En Orange-blomma mot 800,000 francs. Vid en känd badort hände sig nyligen att en ung fransman bortspelade en förmögenhet på cirka 800,000 francs snmt dessutom sina gods och egendomar i Paris. Det enda som återstod honom var ett litet orangeri. Hans motspelare var en flegmatisk engelsman, som omöjligen kunde begripa, hvarföre den unge fransmannen ovilkorligen ville behålla en så ringa återstod af sin förmögenhet som ett till hälften förfallet drifhus med några lådor orangeträd uti. — Låt oss spela derom, proponerade han fransmannen. — Nej, aldrig, blef svaret, denna lilla byggnad eger för mig ett stort enskildt värde; jag har som barn tillbragt hela dagar der med min nu aflidna moder, och jag vill ej sätta ens så mycket som en enda liten orange-blomma derifrån på ett kort. — Men det är just en enda sådan der liten blomma, som jag önskade att ni ville begagna som insats, sade engelsmannen småleende. — Men, invände fransmannen, hvad skulle ni väl vilja sätta upp emot en dylik bagatell, i händelse jag ginge in på att spela? — En annan bagatell, som äfven eger ett stort enskildt värde för mig, ... ett litet stycke papper, en autograf. — Fransmannen gaf efter, och engelsmannen sade innan partiet tog sin början: Ni lofvar ju på ert her dersord att emottaga min insats, hur löjlig den än kan förefalla er? -— Jag lofvar det ! — Man blandade nu korten och partiet började. Tio minuter derefter hade fransmannen vunnit den hemlighetsfulla autografen. Han mottog densamma med en viss besynnerlig sinnesrörelse; men man tänke sig hans känslor, då han vid närmare påseende, fann den vara ett ilaglig form upprättadt gåfvobref på de 800,000 francs, han förlorat. Han vägrade att emottaga vinsten, gjorde tusentals invänningar och förklarade partiet för ogiltigt; men engelsmannen svarade med sitt vänliga småleende: Ni har gifvit mig ert hedersord på att erkänna min insats och dessutom spelade jag ingalunda på skämt; ty var öfvertygad om, att i händelse jag blifvit den vinnande jag utan vidare hade tagit er orange-blomma. — Men en värdelös blomma emot en hel förmögenhet, protesterade fransmannen. — Bah, svarade den andre lugnt, höll ni icke mera på ert obetydliga orangeri än på edra 800,000 francs? Insatsen är således lika. Då fransmannen det oaktadt fortfor att protestera, hemställde man saken till en jury af vänner och bekanta, och domen löd, att fransmannen skulle mottaga vinsten. Om aftonen samlades hela sällskapet till en munter supå, efter hvilken korten blefvo uppbrända medelst en högtidlig autodaf. betett —— — —— —om——--—nemesmtttsttt————V