ningskrets än den, han nu innehar? Endast om hans helsotillstånd är sådant, att han icke i längden kan fortsätta sin nuvarande, så allmänt uppburna verksumhet, bör man önska honom annan plats, men också i sådant ; fall ovilkorligen. Om man antager, att någorstädes finns en mycket upphöjd personlighet, som vanligen uttrycker sig på ett måhända mera ridderligt än diplomatiskt sätt; om man vidare antager, att denna personlighet, måbända icke misstänkande att detta förhållande kan begagnas till hvarjehanda tillställningar, öppet tillkännager sina åsigter om, för exempel hvad man kallar allmänna opinionen, så hemställes, om det kan vara välbetänkt, att understöd sådana anläggningar genom att liksom taga dem på hyllan? Att till sådana tillställningar torde kunna hänföras ryktet beträffande så kallade läsareprester, torde det tillåtas mig söka ådagalägga genom följande: För ett antal år sedan, blef Dahlstorps pastorat i Kinds härad ledigt. Dåvarande Hr Domprosten i Göteborg, nu Biskop i Lund, som visserligen icke anses för läsare, uppförde dock en sådan, nuvarande kyrkoherden i Dahlstorp, Lindskog, på första förslagsrummet, såsom man berättat mig, på grund af hans med beröm vitsor dade kunskaper och välkända presterliga lärareförmåga. De fleste dåvarande consistoriiledamöterrne tillerkände Lindskog samma förslagsrum. Genom klagomål öfver förslaget erhöll sednast atlidne kyrkoherden, hvars far varit kyrkoherde der, tredje förslagsrummet. Han erhöll också de fleste rösterna, ehuru med så koapp pluralitet, att man hoppades genom klagomål öiver valet redan då kunna till pastor erhåila den i rösttalet honom närmaste sökanden, nuvarande kyrkoherden, som dock alstyrde de tilltänkta besvären. Då pastoratet derefter ånyo blef le digt genom den förtidigt bortrykte, i allo aktningsvärde kyrkoherden Chronandersj död, sökte Lindskog anyo och erhöll med knapp nöd tredje förslagsrummet. Dueremot erhöll han den gängen högst betydlig röstpluralitet, men någre församlingsboer öfverklagade valet. Sedan man fö:gätves uppbjudit allt, för att bevisa, att Lindskog genom öfverträdelse af prestvalstörfattningen törverkat sitt förslagsrum, inslogs en annan väg, omat fruktan för den öfverlägsna törmågan eller at annan orsak, lemnar jag derhän. Man anklagade några valberättigade för röstvärfning, i förhoppning att kunna utdraga rättegången i åralal genom att ting efter ting begära uppskof för nya vittneus instämmande. Lindskog uppmanades då att bos consistorium begära fullmagt. Han gjorde detta och erhöll afslaug, honom tillhandakommet sedan tiden att deröfver anföra underdåniga besvär tilländalupit. Då företog en del röstegande inom pastoratet sig att hos consistorium förnya samma begäran. Förutseende att consistorium skulle vidhålla sitt en gång fattade beslut, var man då försigtig nog att förskafia sig utslaget så tidigt, att det kunde ötfverklagas. Utgangen at de underdåniga besvären blef nu den, att consistorium fick befallning att genast för Lindskog uttärda fullmagt, om intet annat hinder företanns än rättegången om röstvärfning röstegarne emellan.) Alingsås den 27 Oktober 1860. G. Varenius. c. prov. läk.