rentes. Senare Post. Från Ancona skrifves nu öfver Turin a d. 28:de, aw ew al Anconas fästen, Graces ar taget af piemontesarne; lasareuet är öde: lagdt. Sex bataljoner piemontesare ha besaut förstaden Portepia och ullbakaslagit de pålliga trupperna, som med 4 kanoner försvarade och gjorde det mest törtvitlade motstånd. Angående de förut af oss omnämnda bäda fästenas, Pelago och Perlito, intagande af sardinarne, meddelas nu otticielt, att dessa tagits genom storm af brigaden tran Bologna samt 23 och 25 bersaglieribataljonerna, under Brignone. De ulltängalvogo 4 uvftlicerare och 78 soldater. Pätvens senaste ultimatum, att han skulle resa, om fransmännen ej ville garantera honom besittningen af Kyrkostaten, är tillbakavisadt af Frankrike, med förklaringen, att om påfven lemnar Kom, skola ätven de franska wupperna draga sig tillbaka. Emellertid skall franska garmsonen 1 Rom förstärkas, för att kunna möta alla inträftande eventualiteter. Hvarken Frankrike eller England skola erkänna Anconas blokad. Frankrike har äfven protesterat mot att Garibaldi ötverlemnat den neapolitanska flottan i sardinarnes händer, för att biträda vid Anconas beskjutande. Från krigsteatern vid Volturno medior posten ingenting nytt, om ej det att man tror konung Frans skola ha hos sig en arme om 50,000 man, så tillökad genom de neapolitanska soldater, som Garlbaidi latit vända hem. Garibaldi säges nu skola sjelf närvara vid parlamentets öppnande i Turin, för att försvara sin sak mot Cavour. Garibaldi har i ett ministerråd ywrat: Hvad behotver Frankrike blanda sig i våra italienska angelägenheter? Vi vilja ej åt pafven säsom patve utan som italiensk furste; det är vär sak. Mazzini befinner sig i Neapel, men Garibaldi har förklarat honom, att han måste athålla sig från all politik, emedan han i annat fall nödgas göra med honom som han gjorde med La Farina, hvilken han utjagade från Palermo. England har tillställt Sardinien en note, dat. d. 31 Aug., hvaraf synes att Englaud isynnerhet motarbetar tvenne eventualiteter: afirädandet af något landtområde till Frankrike och ett antall på Venetien, och av Cavour i dessa atseenden icke afgifvit en , så bestämd och nöjaktig förklaring som engelska regeringen , önskat och väntat. Lord Russell påpekar äfven faran af en allmän europeisk koalition, om ,, Cavour invaggar sig i några bedrägliga illusioner. — John Bull är åter framme med sin fredspolitik, sedan han dock först genom sitt bifall gitvit revolutionen lösa tyglar: politisk konseqvens! Kan då Cavour hjelpa att revolutionen växer honom ofver hutvudet? Det angår ej England. England vill ha lugn och det mäste ha lugn; men huru? That is the question! I Berlin betviflas mycket sanningen at uppgiften om Napoleons inbjudning till Warschau. Österrikiska riksrådet har nu slutat sina öfverläggningar och på sitt sista möte omröstat öfver tjugoenmanna-komiteens betänkanden. 34 röstade för återupprättandet af representativa författningar för de enskilta kronländerna; 16 för en riksförfattning. Erkehertigen såsom president förklarade, att kejsaren ötörtöfvadt skulle öfverväga förslagen och snarast möjligt afgöra dem. Derpå upplöstes riksrådet. Michael Obrenowich har såsom ärftlig furste tillträdt regeringen i Serbien. Portens guvernör och konsularkorpsen har lyckönskat honom till sitt tillträdande af regeringen. Lugnet är ostördt. Oo 2 ; 2 ee KE 2