Göteborg d. 1 Oktober 1860. Den 300:de årsdagen af Gustaf I död. På Vetenskapsoch Vitterhetssamhä lets vägnar höll domprosten Wieselgren i för ett talrikt auditorium i mindre börssale sistl. Lördag ett minnestal öfver den stor stiftaren af Wasadynastien. Talaren framhö såsom anmärkningsvärd den omständighetei att seklernas sextionde år så ofta varit skar dinaviska konungars dödsår eller att åtmir stone då ännu sorgdrägt burits med anlednin, af någon konungs frånfälle och anförde e serie af exempel derpå. Hvad beträffar den 1560 aflidne sveako nungen, så fästade talaren, förutsättande at hans historia var bekant för de tillstädesva rande, isynnerhet uppmärksamheten på hva han verkat och åsyftat såsom kyrklig retor mator. Såsom bevis på att målet för han sträfvande i detta hänseende var en reforma tion i anda och sanning och icke en blot yttre, egnad att befrämja politiska intresser och kunglig maktslystnad, uppläste han tvenne särdeles karakteristiska bref från Gustaf Was: till de begge män, som kunde sägas stå spetsen för de tvenne mot hvarandra käm. pande religionspartierna, neml, biskop Brask den gamla lärans förkämpe, och erkebiskor Laurentius Petri, den nyas. Doktor Wieselgren anmärkte huru ur dessa skrifvelser konung Gustafs aktning för församlingens rätt och hans ogillande al presternas anspråk på ett medlarekall mellan Gud och menniskorna på det klaraste framlyser. Han uppläste ätven, etter att sjelf varmt och vältaligt ha framhållit den tacksamhetsskuld, hvari svenska folket står till den store konungen, Geijers sköna skaldestycke Gustaf Erikson Wasa. — Talaren begagnade derefter tillfäl