val än att rycka in i Kyrkostaten, och a hvarje dröjsmål antingen skulle haft till följ en blodig razzia af den afrikanske korsfar: rens Turcos eller upprättandet af en kortli vad mazzinistisk republik, som skulle slita hel konungariket Italien med sig i sitt fall. Hva Venedig angår, tror bladet, att det icke lång kan vara tal om någon definitiv lösning af den italienska frågan, utan att denna pro vins blir emanciperad, men att en krigs förklaring mot Österrike för ögonblicket skull utsätta konungariket Italien for de största fa ror och att den deriöre icke kan gillas. — Detta rena språk visar, huru den engelskt ministeren redan inregistrerat i sina handlin gar ett konungarike lItalion såsom ett faktum och betraktar Neapels ofvergång såsom er fullkomlig fait accomph, liksom att den kasta! påfven öfver bord och endast afvaktar ett gynsamt tillfälle, för att göra med kejsaren al Osterrike samma process. Sardinien har således i England en allierad. Men England, tyvärr, går ej i krigiför en id6; det ger endast råd, försöker hvad några dess barskt uttalade ord kunna gälla i den diplomatiska vågskålen, skickar några skepp måhända till stället i fråga och om detta ej hjelper — protesterar det. Det är dock att hoppas, det Sardinien skall reda sig sjelf, huru svårt det än skall bli för detsamma att låta bli Rom, hvars öde väl dock måste bli detsamma som de öfriga provinsernas, om ej Frankrike skall öppet förklara sig hylla den eländiga, i verldens opinion så djupt sjunkna prestdespotismen, den föraktligaste och för ett folk nesligaste at alla. Till Rom, såsom det nya Italienska väldets centralpunkt, dess hufvudstad, stå alla italienska patrioters åstundan; ty de veta allt för väl att, om ej Norra och Södra ltalien kunna förena sig i, Rom, skall en ständig rivalitet ega rum mellan de båda delarne af Italien, som hvardera vill ha hufvudstadens och kronans glans med företräden hos sig, och sålunda bli fröet till nya, ständiga slitningar på den arma halfön. Men kanske det är just det Napoleon vill; det vore dock en allför förrädisk politik. Cavours ställning till Garibaldi betecknas som god; men Garibaldi har beslutat att fördröja Siciliens anslutningsomröstning, hvilken skulle egt rum d. 15 d:s, under förklaring att han vill, det alla italienska stater skola på en gång införlifvas med Sardinien. På Sicilien ha Garibaldis förtrogne haft en hård strid att utstå mot de konstitutionnelas otålighet efter ; att tå ansluta sig; Urispi har begärt afsked,). för att från Palermo bege sig till Neapel. Garibaldi har utsett diplomatiska representanter för Frankrike, Sardinien och England. Till Paris skickar han markis Caracciolo di Bella, bror till forne ministern furst Torella, som är mycket populär; till London sänder han riddare Karl Cattaneo och till Turin riddare Peter Sylvester Leopardi, en f.d. landsflykting. Från Paris skrifves, att fyra österrikiska fregatter med trupper ligga på Anconas redd. Man anser det der icke omöjligt, att de skola uppträda handlande och man vill deri förutse en anledning ull förvecklingar mellan hofven i Wien och Turin. Franske kejsarens egentliga afsigter med hänseende till sakernas nya vändning i Italien hemlighållas på det omsorgsfullaste. Goyon har ej ens fått några mundtliga instruktioner för sitt återvändande till Rom, utan förbehåller sig kejsaren, att få sedan korrespondera direkt med honom. — Man vet att Ludvig Napoleon är svag för ötverraskningar, att han vill synas och beundras såsom stor, då man minst väntar det. Skall bli intressant att se, hvilken öfverraskning han nu ämnar verlden. Det förljudes nu från Osterrike, att man i officiela kretsar derstädes börjar hysa någon fruktan för ett utbrott i Dalmatien. Biskopen af Kroatien, som är medlem at Riksrådet, har redan förklarat, att Kroaterna ej vilja på näsot vilkor skilja sin sak från Ungerns. Detta kan ej gerna vara särdeles lugnande, då, efter I: vad det säges, Ungerns guvernör, general Benedeck, tillställt kejsar Frans Josef ett memorandum, hvari han med de mörkaste färger skildrar situationen i Ungern och framhåller nödvändigheten aft att ovilkorligt gifva efter ör folkets önskningar. — Skall kejsaren verkigen taga skeden i vackra hand eller låta låra sig af bländverket från en erbjuden rysk ulians, för att med dess tillhjelp åter sätta vångströja på sina folk? England har lidit en svår förlust i finansAres oo