— Guld! utropade Mercurius och sprang tillbaka; guld! — Javisst! svarade den gamle. — Detta blystycke förvandladt till det renaste guld! — Som du ser. — Underverk! utbrast Mercurius. — Vetenskap! anmärkte strängt mäster Eudes. — Men, min far... med hvilken kraft har ni kunnat utföra detta? — Med den filosofiska stenen. -— Och ni eger denna hemlighet? — Som du ser. — Och ni skall meddela mig den? -— Ja. — Min far... utropade adepten, ett rof för den djupaste rörelse. — Men, afbröt mäster Eudes med ett ironiskt leende, du har ännu icke slutat operationen. Försök nu med proberstenen. Mercurius skyndade sig att efterkomma tillsägelsen, men han hade knappast börjat profvet, förrän han utstötte ett rop af förvåning. — Det är icke guld! mumlade han med på samma gång förvåning och nedslagenhet. Den gamle började skratta. — Har icke denna tacka guldets färg, smidighet och tyngd? frågade han.