ne yrvakna brandvakter, hvilka till all lycka befunnc sig i närheten, rusade till stället, trängde in i husej och, belyst af deras blindlykter, sågo de ett rum i: den fullständigaste oorduing; möblerna voro omkull. kastade, tvenne karlar i bara linnet kämpade med hvarandra på lif och död, under det att en ung qvinna, lika legert kostymerad som karlarne, ett offer för den förfärligaste ångest, nästan halfdöd neddignat på en stol vid fönstret. Ordningens väktare och upprätthållare blandade sig nu i leken och funno hberrn i huset i fejd med en okänd mansperson, som det heter i rättegångsstil. Den senare hade inträngt i det unga parets bostad, i hvad afsigt visste de ej, hade genom sitt buller uppväckt dem, och de kunde således icke föreställa sig annat än att karlen var en tjuf eller mördare. Den äkta mannen hade derföre rusat upp.ur sängen för att gripa banditen, medan den unga frun ropade på hjelp. Man kunde omöjligen finna någon förklaringsgrund till huru en mördare kunde komma på den tanken att kläda af sig för att begå ett brott. Man tillsporde honom härom, men erhöll så menlösa svar, att man slutligen kom på den tron att karlen vore galen. lian fick emellertid i största hast kasta kläderna på sig, hvarefter den förmente rånaren affördes till stadsvakten. Vid följande dagen med fången anställdt förhör afgaf han en förklaring, som ställde saken i ett helt annat ljus. Mannen var en fredlig skräddaregesäll som för kort tid sedan flyttat ifrån det hus som nu beboddes af det unga paret. Dagen förut hade vår beskedlige skräddare kommit att tänka på att han af glömska medtagit en af de två nycklar som hörde till hans fordna bostad, hvarföre fan stoppade densamma i fickan, i akt och mening att genast gå och Återlemna den till värden. På vägen mötte han en bekant, som inbjöd honom att i sällskap med några muntra bröder å stadskällaren dricka en afskedsskål för en kollega som skulle begifva sig ut på vandring. Vår man, ehuru ingalunda någon dryckeshjelte, ville dock icke underlåta att dricka ett glas med en atresande vän, men tillsade på förhand att han hade ett angeläget ärende att uträtta, hvarföre han också endast en kort stund kunde deltaga i muntrationen. Det blef dock en ganska lång stund, ty då han tänkte på att aflägsna sig var klockan redan tolf. Påstruken, som han var, hade han nu icke allenast glömt hvad han skulle uträtta då han begaf sig hemifrån, utan äfven att ban ombytt bostad. Han styrde kosan till sitt förra logis, stack nyckeln i dörren, den gick UPP, och som han längtade efter att komma i sängen, klädde han i största hast af sig, utan att gifva sig tid att tända ljus. Då han närmade sig sängen snafvade han och föll omkull öfver det i den ljufvaste sömn försänkta äkta paret. Naturligtvis trodde den druckne nu att någon obehörig person under hans frånvaro smugit sig in i hans bostad; dennne oförskämde måste eftertryckligt bestraffas, och nu föjde den scen som vi ofvan . skildrat. Sedan saken numera tagit en så fredlig vändning aflystes målet, och skräddaren dömdes endast att betala skadeersättning för en spegel, som under tumulett sönderslagits.