gaf mig åt vetenskapen; eller och att Aldah afslöjade för mig en ny hemlighet. Mina frågor blefvo derföre ifrigare, under det hennes svar, som afgåfvos allt tydligare och noggrannare, försänkte mig i ett haf af förvirring, så att jag icke längre visste, om mitt eget förstånd förlorat sig klarhet. Hon ingick i de minutiösaste detaljer om den person hon såg. Hon beskref för mig landet, der han befann sig (hon, som aldrig haft någon aning om växtligheten i österlanden), på det nogrannaste och sanningsenligaste. Hon följde honom i ödemarken; hon målade med färgrika ord hans porträtt . .. Slutligen undsluppo namnen Marc och Ismaöl hennes läppar. — Mina namn! utbrast den unge mannen. -— Edra namn ! svarade indiern. Jag började nu vacklai mina tvifvel. Grefvens son hette Marc Henrik, och jag visste att man under hans barndom endast tilltalat :-honom med det första namnet. Min själ plågades på det smärtsammaste. Om Aldah talade sannt, skulle Blanches son, det -barn som jag svurit att vaka öfver, irra omkring, utsatt för faror och försakelser, utan vänner, utan familj. Trenne dagar å rad förnyade jag samma