alslutade stilleståndet, ennugt nvliket de Kungliga trupperna, såsom bekant är, få behålla Jästena BSyracusa, Agasto, Messina och tilllätos fritt röra sig inom dessa trenne städer. Messinas citadell skall icke skjuta, alla flaggor hafva lika rättigheter, Messina är förklarad såsom frihamn. Kejsar Napoleon har tillskrifvit sin minister i London grefve de Persigny ett bref, som väckt stort uppseende inom Englang och hvars hufvudsakliga innehåll är följande: Meddela Lord Palmerston, att jag efter freden i Villafranca blott haft en tanke och det är den, att införa en ny fredens tideräkning och att lefva i godt förstånd med alla mina grannar, synnerligast England. Man kan invända: ni önskar freden och förökar ändock Frankrikes militärkrafter. Jag förnekar dock alla dessa fakta; Frankrikes effektiva styrka än mindre nu, än den var under Ludvig Philip. Då mr de Lavalette afgick till Konstantinopel, hade. jag gifvit honom denna instruktion: Bemöda er med alla krafter att upprätthalla status quo; det är Frankrikes intresse att Turkiet så länge som möjligt blir vid lif. Kunde väl något annat intresse än humanitetens förpligta mig att sända trupper till Syrien? Det har ju ej varit några svårigheter tör England att komma på klar fot med mig angåenende politiken i Mellanitalien, ehuru jag verkligen i Villafrancafreden åtagit mig vissa förbindelser. Hvad Syditalien beträffar, är jag fri från alla förpligtelser och det skulle vara mig mycket kärt att i detta liksom i andra punkter komma öfverens med England. Jag önskar det Italien måtte återvinna freden, på hvad, sätt detta också kommer att ske, dock alltid utan främmande inblaudning, samt att mina trupper måtte få lemna Rom, utan att påfvens säkerhet derigcnom riskeras. — Brefvet tycktes dock icke i England hafva framkallat den dermed åsyftade stämningen, och man anser detta nya politiska steg å den franske kejsarens sida härleda sig af den koalition som tyckes ha bildats emellan de öfriga stormakterna emot Frankrike. I Paris har man emottagit underrättelser från Konstantinopel af d. 25 Juli, hvilka lemna en förskräcklig skildring om tillståndet i Damaskus. De kristnas hus voro redan nedbrända, judqvarteret stod i lågor och en turks hus, i hvilket flera kristna funnit tillflykt, hade likaledes blifvit nedbrändt. Den nye guvernören hade inträffat med 1,200 soldater. Antalet af de i Damaskus mördade uppskattas till 2,000. 3,000 kristna hafva tagit sin tillflykt till citadellet i Damaskus och skyddas der af Abd-el-Kaders algieriska soldater. Staden sjelf är uti drusernas våld och den 5,000 man starka turkiska garnisonen förhåller sig alldeles passivt. Våldsgerningarne upphörde först d. 16 Juli efter att hafva fortfarit i tre dagar. — Sultanen har ej begärt något bistånd af Egypten, men har för afsigt att uppbringa den syriska armeen till 26,000 man. Till Konstantinopel har anländt 20 bataljoner redifs, och man har der vidtagit omfattande militäriska försigtighetsmått. Bryggorna till Galatha och Pera (de europeiska qvarteren af Konstantinopel) uppdragas om nätterna. Flere kristna hatva blifvit misshandlade. De i Konstantinopel liggande trupperna hafva ånyo blifvit lofvade att utbekomma den sold de hafva att fordra. -— Det berättas vidare från Konstantinopel, att Lazarusysstrarne och mångfaldiga andra qvinnor afrest från Damaskus till Bejrut, under skydd af en eskort, som Abd-el-Kader lemnat. Den 30 Juli har enligt Reuters Office vid en i Paris hållen konferens, en konvention om Syrien blifvit antagen med åtskilliga af Porten önskade modifikationer. Protokollet, som blifvit afsändt till stormakterna för att af dem ratificeras, förklarar, att expeditionen till Syrien eger rum enligt Portens onskan och att derföre de främmande trupperna handla i enlighet med Porten, samt att en blandad komite, i hvilken Porten deltager, skall nedsättas för att ransaka och straffa de brottsliga.