Göteborg d. 6 Augusti 1860. Teater. I afton gifves å Nya Teatern början af det storartade dramat , Faust af Goethe. Få äro säkerligen de som icke gjort bekantskap med detta jätteverk inom snillets verld, som, likt Dantes ,, Gudomliga komedi, skapat en hel litteratur. Goethes Faust är egentligen en skön konstprodukt, utgången ur folksagan såsom materie. Sitt första utkast till Faust gjorde Goethe redan i sin ungdom. Det 16:de århundradets träsnittsartade, groteska föreställningar, kostymer och sagor uppfyllde skaldens fantasi och gjorde han af dessa olika, skiftande föreställningar, med djup och storartad filosofi till grundval och den herrligaste diktion, sin dikt till en sann folkbok, i hvilken man såg lefva en 3:gre ande. Den lilla del af det stora verket, som i afton framställes på härvarande scen, utgör början af det hela. Det rör sig kring den tid, då Faust, hänförd af sina egna mäktiga känslor, hvilka förhäfva sig som himlastormande Titaner, ej i det menskliga vetat finner nog för sin andliga hunger. Så har jag, ack! filosofi Och medicin, lugfarenhit, Tyvärr ! också teologi, I grund studerat, ändock vet Jag, arme dåre, nu till slut, Jemt lika mycket som förut. Han vill derför hinna sitt mål på den öfvernaturliga vägen och magien, ett modernt gyckelspel för den tidsåldern, tillgripes dertöre af den obelåtna, den allmäktige hädande menniskan, som vill ega allt, njuta allt — som förkroppsligar bibelns ord: , Viljan är god, men köttet svagt. Han vill tillintetgöra, trampa under fötterna den för allt menskligt, för allt jordiskt gällande regeln, att all handling, njutning och allt veta är ändligt. Denne Faust utgör en verkligt hänförande ironiskt-tragisk gestalt. Utrymmet för dagen hindrar oss från att