två sekunder det hus vid gatan Paon, der grefve de Bernac stigit af. Utan tvifvel afvaktade man ännu hans ankomst, ty porten till huset stod på glänt och samme karl, som förut hållit den spanske klipparen, stod på tröskeln. Ryttaren kastade tyglarne åt honom, likasom grefven gjort, och försvann hastigt i huset. Allt detta försiggick med sådan hast, att ingen annan än Laurent kunnat förmärka den hemlighetsfulle ryttarens närvaro. Vi böra anmärka, att den del af marknadsstånden, som låg nära porten Saint-Germain, var uteslutande upptagen af klädeshandlare, hvilkas handel slutade med skymningens inbrott, och derföre nästan alldeles öde om natten. Endast juden Jonas spelhus gaf något lif åt denna sida af marknadsplatsen; men vid denna timma var spelet i full gång och ingen af de spelande tänkte på att lemna partiet. De få tjenare, som väntade på sina herrar eller höllo sig utanför spelhuset, för att betjena anländande gäster, stodo alltför långt från porten, för att i mörkret ha kunnat bemärka mannen i röda kappan. Ingen hade således sett honom. Efter fem minuters förlopp, blef karlen, som höll hästen, befriad från detta göromål. Grefve de Bernac hade nyss svingat sig upp i sadeln.