gen för den kongliga familjens varma intresse för detta möte. Det skandinaviska naturforskaresällskapet hade sedan sin stiftelse för 21 år sedan gjort stora och smärtsamma förluster. Af de tre vetenskapens heroer, som från begynnelsen utgjorde dess prydnad, voro Orsted och Berzelius längesedan bortgångna; gamle Hansteen hade icke kunnat komma; men . man borde hoppas att han ännu länge skulle gagna vetenskapen och hedra den skandinaviska norden. Sedan sista mötet i Christiania, för fyra år sedan, hade dödens lia skördat den snillrike Agardh, ordförande vid första mötet i Göteborg år 1839, hvars Aands Friskhed bidrog till att gifva de skandinaviska naturforskaremötena den riktning de sedan tagit. Ånnu senare hade Anders Retzius gått bort, hvars intresse för dessa möten af ingen öfverträffats, liksom han också i hög grad befrämjat uppnåendet af de med desamma åsyftade ändamål. Dessa hade från början varit tre: att befrämja vetenskapernas utveckling inom Skandinavien; att borttaga den ordom rådande fördomen att språkolikheten lade något hinder i vägen för ömsesidiga meddelanden och liflig vexelverkan, samt att genom förhandlingarnes tryckande lemna ett bidrag till Skandinaviens vetenskapliga litteratur, som genom sin massa och sitt innehåll kunde väcka aktning. Det sistnämnda ändamålet har minst uppnåtts. Skulden dertill ligger väsendtligen i långsamheten af handlingarnes utgifvande, hvarigenom iakttagelserna blifvit gamla, innan de hunnit publiceras. Det på gårdagens sammanträde i detta hänseende fattade beslut borde emellertid medföra goda följder för framtiden. . Talaren öfvergick härefter till det annonserade föredraget om hafsvattnets sammansättning med särskildt afseende på mängden af deri ingående salter. Den egentliga oceanen företer i detta hänseende en märkvärdig öfverensstämmelse. Medelqvantiteten af salt är 34,39, delar på 1000. Saltast är vattnet i mellersta delen af Atlantiska hafvet der saltmängden går öfver 36,,, men aftager mot polerna; hastigare likväl på södra halfklotet än på det norra. I Daris sund och Baftfins Bay är saltmängden något öfver 33 på 100. Stilla hafvet är mindre salt än det Atlantiska; än mera Indiska hafvet. Med afseende på sammanlagda massan af i hafsvattnet innehållna salter uppgafs att, då oceanens medeldjup antogs till 10,000 fot, det i densamma innehållna saltet skulle betäcka oceanens hela botten med ett saltberg af 180 fots höjd; jordens hela yta deremot till en höjd af 120 fot. Den större sältan närmast eqvatorn åstadkommes genom den starka fördunstningen, hvars öfverskott af eqvatorialströmningarne i atmosferen föres till polerna, hvarigenom det kondenserade vattnet genom hafvets kalla och mindre salta polarströmmar föres mot eqvatorn, likasom det varma, saltrikare vattnet genom Golfströmmen och andra eqvatorialströmmar föres mot polerna. Dessa strömmingar gå dels jemnsides, dels den ena öfver den andra, den tyngsta underst; än polarströmmen i följd af sin lägre temperatur, än den varmare, i följd af sin större sälta. Prof. Faye uppträdde derefter med ett snillrikt och med stor konst utfördt föredrag om menniskans psykiska lif. På detta fält hade en hvar ansett sig kompetent att göra observationer; man han hade derunder förbisett studiet af de i naturen grundade lagar, hvilka här göra sig gällande. Tvärtom hade man velat alldeles utestänga vetenskapen, man har sagt att dessa hemlighetsfulla fenomener tillhörde ett högre lif, hvars yttringar man med barnslig tro skulle mottaga. Det vore ett helgerån att här använda den vetenskapliga kritiken och det skulle endast leda till atheism och irreligiositet. Detta var dock något som talaren för sin del på det bestämdaste ogillade. Det vore just saknaden af fysikaliska kunskaper och oförmågan att förÅAmeafritt hadama fannAmananena omm enn IA..1