Från Utlandet. Italiens belägenhet har kvappast någon sin varit mera kritisk än i nuvarande ögon blick. I Turin, i Rom, i Neapel och Paler mo är man i förlägenhet. Cavour erkänne fullkomligt den nya neapolitanska regeringen slughet, men är sjelf icke hugad, att låt: öfverlista sig, och man hyser den åsigten on honom, att han slutligen mera skall lyssn: till folkviljan, än till diplomatiens hotel ser. Antonelli vill ej höra talas om refor mer, om icke Romagnan återlemnas till påf ven och agaranteras Kyrkostaten, under det general de Goyon vid sin sista audiens hos den helige fadren, som yttrat sig med största förbittring mot Viktor Emanuel, ifrigt tillvådt reformer, emedan franska besättningen har sträng befallning, att vid utbrytande oroligheter endast betäcka Rom och skydda den helige fadrens person, men förötrigt förhålla sig såsom passiv åskådare. Medan kabinetten underhbandla, har man 1 Palermo handlat med ikraft och energi. Garibaldi har, sedan han mönstrat de frivilliga och skickat dem ut 1 fält, på visst sätt beställt om sitt hus: han har skickat furst San Cataldo såsom sin representant, till hofvet i Paris, der fursten inträffade den 7:de dennes. På samma gång har han inbjudit presidenten for sicilianska regeringen är 1848, Ruggiero Settimo, som för närvarande bor på Malta, till Sicilien för alt visa verlden, huru vidt skild han är från all personlig iäregirvighet, men äfven huru fast besluten, att ej låta den italienska enheten skadas genom diplomatiska konststycken. Diktatorns bref till den italienska frihetens iädle patriark är af denna lydelse: Högtärade och käre vän! Om Försynen kan visa en nåd, hvilken skall uppfylla menniskan med den outsägligaste tacksamhet, så har hon verkligen uti senare tidens lyckliga händelser på Sicilien visat mig en sådan, och jag har haft den lyckan, att få deltaga i dessa händelser. Fritt är nu detta tappra tolk; glädje strålar från allas ansigten och gatorna genljuda åter at deras jubeltoner, som befriats från sina bojor. Och likväl. höres ett sorgens rop från detta folk: Ruggiero Settimo synes icke till, det sicilianska folkets far, det italienska oberoendets veteran, den vördnadsvärde landsflyktige är ännu icke här, för att dela den allmänna glädjen; den italienska frihetspatriarkens härd står ännu öfvergitven. O, kom ni, Siciliens man, at: glädja det tolk, som förblifvit er värdigt, som under tolt år lidit allt det gräsliga, tyranniet kan pålägga menniskor, men dock ej böjde knä för ett stolt och obevekligt herravälde. Eder ankomst till Sicilien skall blifva den skönaste af våra nationalfester. Er tillgifne Garibaldi. Från alla håll berättas om stridslystna, som fika efter att få komma ötver till Sicilien; men det saknas ännu alltjemt transportskepp. Ett betydligt antal påfliga deserörer har anländt till Forli och begär att få så öfver till Garibaldi på Sicilien, Och från Ravenna berättas, att desertioner inom Lanoricierska armeen pågå alltjemt i stora massor. Cosenz expedition tog med sig ansenliga örräder af vapen, uniformer m. m. samt 23 stycken belägringskanoner af svår kaliber. saribaldi har hos de regelbundna trupperna nfört den sardinska unitormen. En ny exedition är i Genua marschfärdig och afvakar blott lägenhet. Det engelska bolaget börar om några dagar med 4 stora ångare sina urer mellan Palermo och Genua. Det lån, om Garibaldi genom sin fullmäktig Bertani Mailand låtit utbjuda, har genast kommit S ill stånd och sicilianska regeringen kan rean förfoga öfver 45 millioner scudi. -— t Under det norra Italien och Sicilien såa unda genom beslutsam handling söka arbeta N ig ur krisen blir stämningen i Neapel allt-s era oroande. Den största jasning råder bland en intelligenta befolkningen derstädes De ilkor, Turinerkabinettet uppställt för att imgå å förbundet med konungen af Båda Sicilit rna, äro följande: d 1) Man skall afvakta tills den promulgerade förf ttningen träder i iverksamhet, på det att, sedan F den följt och de neapolitanska kamrarne blifvit kalde tillsammans, landet må ge tillkänna sina Asig)S! r angående de medgifvanden, som konungen at NeaIn el gjort åt sina stater. Konungen af Sardinien måe framför allt veta, om Neapolitanarne anse den