ssttssbitetinnte ent bbemsm ethers mig, det är hälften mera, än du behöfver för att betala skatten. Ditt hus har lemnats åt en an-. nan, du har ej mera något hem! tag detta pergament, begif dig till Paris efter den adress som här står skrifven, och du skall der finna tak öfver hufvudet. Sedan han derefter lemnat mig pergamentet, som jag machinmessigt mottog, vände han sig om och gick till dörren, vid hvars tröskel hans häst stod alldeles orörlig och stilla, fastän han ej var bunden. — Betraktade ni närmare denna häst? frågade ståthållaren ifrigt. -— Ja, herre, ty hästen var i och för sig sjelf anmärkningsvärd nog. Han tycktes vara röd till färgen, hade hvitt hufvud och var så mager och eländig, att han knappast tycktes hänga ihop; men när den främmande kastade sig i sadeln, gnäggade han stolt och tycktes plötsligen lifvas af en sällsam eld och ifver. Djupt förvånad, halfrusig af glädje, hade jag följt efter den bemlighetsfulle mannen. I samma ögonblick han stod i begrepp att gifva sig af, skyndade jag fram till honom, utropande: — Ert namn?...säg mig det, att jag må hvarje dag kunna nedkalla öfver er Guds välsignelse. — Ett förbannadt namn! svarade han; jag heter kapten La Chesnaye!