kunde gifva hans folk lugn och välfärd. D: han för en kort tid blef forskräckt öfver Sicilia narnes förtviflan och förbittring, skilde han ön administrativt från Neapel, men fyra å! derefter fråntog han densamma dess sär. skilda förvaltning. Är 1848 hade tyrannerna drifvit sicilianarne och neapolitanarne till ett uppror. Konung Ferdinand II gaf d. 26 Januari löfte om en konstitutiop. Det hyckleri, hvarmed han bedrog det folk, som varit nog enfaldigt att tro honom, är 1 friskt minne och ej mindre det barbari, hvarmed han d. 15 Maj hetsade legotrupperna och lazzaronerna på Nea pels borgare. Konstitutionen är ännu till namnet bestående, men faktiskt är absolutismen åter inford i Båda Sicherna. Man torde ihågkomma, huru ofta vestmakternas gesandter gjort enträgna föreställningar hos Ferdinand II och senare till hans unge son, hvilken tyvärr visat, huru äpplet fallit alldeles intill trädet. De afvisades med högmod, sålänge regeringen hade Österrike aw stödja sig mot; ja, ätven sedan detta blef knäckt, gaf hon ej det ringaste efter. Hofvet i Neapel visste, att en intervention at makterna var en omöbilighet, och litade fullt och fast på armeen, såväl före som etter Schweizarnes uppror i Juli 1859. Nu — då det oväntade skett, då Sicilien är fritt och Neapel hotadt — beder konungen de flere gånger afvisade makterna om bemedling; han vill gifva en fri törfattning och underhandla med sicilianarne. Credat Judeus Apella! ke Vg TT Te tt AT VI TTE