dem för den trohet de visat. Nu anförde soldalerna besvär mot sina generaler och öfverstar, och konungen lofvade dem upprättelse. Derpå följde den förut omnämnda förvisningen till Ischia. Vid hofvet är man beredd på allt. Segrar upproret, skall en kongl. prins -— ej grefven af Syracusa — uppträda såsom riksföreståndare och i värsta falt framkomma med en författning, medan konungen, för att icke nödgas lofva något, reser utrikes, till Wien eller London. Börjar man sedan i Neapel bli mätt på tricolorleken, vänder konung Frans en vacker dag tillbaka med eller utan Österrikare och rifver sönder chartan. Paris 22 Jum. Det påfliga lånet, som huset Blount C:o åtagit sig att negociera, får numera, enligt Moniteuren upptagas, öfver hela landet och offentligen utbjudas till teckning. Man tror sig deraf kunna sluta, att regeringen lemnat Neapel åt sitt öde och nu vill med bestämdhet skydda påfvens egendom. — Ett rykte vill veta, att kejsaren skall nästa månad i Ostende sammanträffa med suveränerna från Österrike, England och Belgien. London 23 Juni. Enl. den bonapartistiska Morning Chronicle skall den franska ockupationskorpsen qvarstanna i Rom. Kejsar Napoleon garanterar påfven Rom såsom residens, men vill likväl ej intervenera, emedan påfven städse afböjt alla reformförslager. — Drottningen har tillkännagifvit sig ha för afsigt, att bevista den till d. 2 Juli beramade prisskjutning, som national-skyddsföreningen skall anställa i Wimbledon-common. Tecknet till skjutningens början skall gifvas af Hennes Maj:t, som sjelf aflossar en på en mekanisk ställning hvilande bössa. Från Alexandria berättas, att franska och ryska agenter drifva omkring i Syrien i ändamål, att upphetsa Druserna och Maroniterna mot hvarandra, på det tillfälle till inblandning och beskyddande af de kristna deraf måtte uppstå. Senare Post. Konung Frans II af Neapel ligger sjuk 1 Portici; men detta hindrar icke camarillan från att anstränga sig till det yttersta, för att med vapenmakt och list hålla sig qvar. Armeen skall bringas upp till sitt maximum och d. 1 Juli vara 160,000 man stark, hvarvid den normala reserven, som hopslagits med den aktiva armåen, figurerar med 33,000 man. Dessutom är upprättandet af en andra reservarme å 40,000 man i gång. Regeringen utgår nemligen från den grundsatsen, att bästa medlet till att qväfva upproret består uti att inrollera alla stridbara innevånare i hären. Dessa 200,000 man skola ställas under blott unga generaler och öfverstar. Den nittonårige grefven af Caserta, konungens andre bror, som är artilleriofficer, sysselsätter sig med reorganiserandet af detta vapen och är utnämnd till öfverbefälhafvare öfver artilleriet i den armåkorps, som är bestämd för Kalabrien. Organisationen på Sicilien har skridit så långt framåt, att redan de trenne divisionsoch sex brigadgeneralerna blifvit utsedda. Medici skall erhålla en division; bland brigadgeneralerna nämnas Turr och Nino Bixio. Alla öfriga högre officersbeställningar äro förbehållna åt officerare vid italienska armå-. en, hvilka redan i Turin inlaggt om sitt afsked. De utsedda äro endast energiska män och deras val prisas mycket. I Palermo förbättras ställningen alltmera sedan truppernas aftåg. Den sardinska fanan vaiar från alla fönster, och det forna republikanska söndringspartiet har öfverallt slutit sig till Viktor Emanuel. — Garibaldi har d. 24:de på aftonen hållit krigsråd i Palermo. Detsamma bevistades af öfverstarne Medici, Bixio, Turr och kapten Orsini, Man var enstämmigt af den åsigt, att hela den revolu tionära armåen straxt skulle sammandragas, för att marschera mot Messina. Bland de frivilliga, som öfverste Medici öfverfört, hvilka alla äro utvaldt folk, finnes en mängd förträffliga officerare och underofficerare vid genieoch artillerikorpsen. Armåen skulle 1. 28:de (således igår!) bryta upp mot Messina. Turin 24 Juni. Garibaldis sändebud grefve Amari har redan haft officiel konferens med grefve Cavour. Han skall medföra en skrifvelse från Garibaldi till konungen, angåande Sicilianarnes omröstning för anclutnin