Det finnes ett omen för stater, som ärl: vida mera oroväckande än någon komet eller: solförmörkelse. Det finnes tecken till afmattning och en öfverhängande ruin, som tillochned äro säkrare än förlorade strider och frånsyckta provinser. Iunan stormen bröt ut i Frankrike år 1848 hade svarta moln skockat sig rundtomkring och luften var under flere nånader ovanligt tryckande. Man hyste en sbestämd fruktan för stundande faror, framkallad af medvetandet, att vederbörande voro slagna med blindhet och att högt uppsatte män voro demoraliserade och fördertvade. Österrikes olyckliga regering står nu på samma fot. För dem, som genomskåda det yt-. tre skalet, äro de stora, gigantiska bedrägerierna mera nedslående än sjelfva förlusten at Milano och den hotande insurrektionen i Ungern. Ej nog med att statskroppens olika grenar hota att bortryckas af de revolutionära lidelsernas stormar, en tärande sjuklighet har äfven angripit stammen. Vi ha re: dan omnämnt de bedröfliga omständigheterna vid baron v. Brucks död. Denne statsman, som helt nyss ansågs för en af de skickligaste i Österrike, och den ende minister, som skulle kunna återupprätta statens finanser, har nu af förlviflan och blygsel gjort slut på sitt lif. Straxt efter hans afsked kommo underrättelserna om hans död. Allt ligger nu klart i dagen angående de i hemlighet bedritna sveken. Ministern blef afskedad för delaktighet i detta bedrägeri, som tyckes ha sträckt sig från Böhmen till Triest. Denne ansedde statsmans öde är en af dessa förfärliga händelser, som qvarlemna en fläck i historieu. Att finansministern i ett vidsträckt rike, den förtrogne rådgifvaren vid en gammal tron, vännen till de förnämsta europeiska statsmän, den ärade gästen hos hvarje lands furstar, den liberale försvararen at handel och företagsamhetsanda, upplysningens representant inom en tropp af bigotta adelsmän, soldater och prester, skulle svika de vid honom fästade förhoppningarne, plundra sitt land och endast genom sjelfmord undgå det för sådana brott fastställda straff — detta är en händelse, som ej lätt kan glömmas. Framåtskridandets och frihetens sak i Ostersterrike har emellertid råkat i fara genom denne olycklige statsmans fall. Ingen hade gjort mera, att bryta de fördomar, som utgöra Österrikes förbannelse; ingen skall bevisa sig ha gjort mera, för att få dem ännu starkare. Aristokraten skall alltid kunna peka på denne finansparvenus blodiga kropp och påstå detta vara följden af att höja män från bankirkontoret till rådskammaren. Fältherren skall alltid kunna hånle åt den förvaltning, som påstod sig förminska de militära utgifterna, under det den med tillbjelp af kontraktörer och tjufvar tillroffade sig sjelf tusendetals rdr. De förnämsta kretsarne i Wien skola nog icke finna det oangenämt, att ha sett en man falla, som höjt sig så mycket öfver sin ställning. Baron Bruck hade tidigare egnat sig åt affärer oeh var en af grundläggarne till bandelns framsteg i Triest. Det Österrikiska Iloyds-sällskapet var förnämligast hans egen skapelse. Hans diplomatiska och ministeriela bana var en af de i alla hänseenden lyckligaste, och när han för fem år sedan lemnade gesandtskapsposten i Konstantinopel, för att öfvertagazgOsterrikiska väldets fivanser, ansågs han ha uppnått sin lyckas spets. Olyckligtvis måste det bedrägliga system, som nu blifvit afklippt, ha börjat vid samma tid. Det är omöjligt att nu säga, huru djupt baron Bruck är invecklad häri. Han måtte ha varit en af ledarne i dessa stölder eller åtminstone tagit sin procent af andras olagliga vinster. Det lider dessutom mtet tvitvel, att detta system länge fortgått. Den lyx, som millionärerna i Wien och Triest utyecklat, har synbarligen i åratal underhållits genom plundringar från staten. Man säger, att kejsaren ransakar och straffar de brottsliga med en stränghet, som gränsar till grymhet. Riddaren Revoltella, en förtrogen vän till Bruck, och den förnämste handlanden i Triest, har blifvit gripen, kastad i fängelse och behandlad som den lägsta brottsling. Brambella och Mandolfo, tvenne andra magnater inom handelsverlden, hafva undergått samma öde. Men dessa bedrägerier ha ej allenast egt rum inom de Adriatiska provinserna och Lombardiet. Arresteringa Lo dr so äs: andan dalar af riket och öfverallt