ro de vanliga samlingsplatser för dessa glaa och på skönheter, mer än många af de Vögförnäma societeterna, prydda samqväm. Om vi härtill lägga Handtverksföreningen ned sina baler, Typografiska föreningen med sia fester, Folksångföreningen med ideliga revetitioner, att ej glömma Bildnings-Cirkelns tillställningar, så kan man väl antaga, det på 3tockholmsnöjenas horisont likasom uti det Svedenborgska Elyseum, finnas en oändlig mängd societeter. — Sommartiden florera dessa societeter genom de bekanta Lustfärderne, som det heter i annonserna till det natursköna —, om också stället utgöres af en helt vanlig udde i Mälaren, med krog och kägelbana. — Men af alla stationer är Näsby i dylika kasus det främsta. Här brukar värden alltid för tillfället inbjuda resande och främlingar af distinction, och det hela har då anblick som af en föte champetre i den gamla goda tiden. Som en verklig Pere noble upplåter hofmarskalken trädgård och danspaviljong, låter sätta före spannet, tager de vackraste flickorna och den ståthgaste makarinna i sitt ekipage till en tur kring godset; Makarne högmodiga sinsemellan, uppstämma Du bör ej fruktan bära, och sedan beskrifves en rund tid för väns vänner var-en-doffs spann, och det natursköna Näsby, medan Fru Makarinnans herr man i verkstaden opererar som bäst med spannremmen. Om vi för ombyte skull som hastigast beröra dagens frågor, vilja vi åtminstone akta oss vidröra den Norska. Låt oss heldre betrakta den uppvisning, Kongl. Theaterns styrelse gjorde för Riksens ständer som en liten diversion under all deras vedermöda. Bönderna hade justament sin fröjd att före spektaklet titta in i speleverket och foro flitigt till h— genom teaterluckorna. Men att som vår gode Kapten Puff påstått, Riksens fäder medtagit Damer af alla färgor anse vi omöjligt hålla färg. Att vid dylika tillfällen s. k. ugglor i måsen kunna uppenbara sig, får man säkerligen tillskrifva den stränghet hvarmed listorna vid de sednast under höga auspicier gifne societetsspektakler hos Delacroix rensades, lejonracen till stor törargelse, och junkrarne till stor harm. Detta species utgör en art Baschi-Bouzouks vid alla offentliga tillställningar, somliga debutera med s. k. torrhosta på Riddarhuset, andra intränga objudne på gillen och tillställningar; slägtet utmärker sig öfverhufvud för s. k. gentil råhet. Junkern, städse rak och spänd I voteringarne känd Gradpasserar raskt i Loger; Tusan ger båd skick och sätt Gör på Odeon konquet Och är fallen för debaucher. Stolt lorgnett i ögat bär Bat le coup, avec grands atirer Friar, ej för han är kär, Men för trassliga affärer. Befästningsfrågan har gifvit våra Tactici hufvudbry. Det ska gå så småningom, så småningom, sade bonden om Nykterhetsföreningen; om hundrade år är det klart, likasom att hvarje Caput har efter Blanches spådom och kammarherren Roos testamente, har en ståtlig frukost, middag och aftontaffel att vänta på Riddarhuset, vid det laget. Men når 15,000 Ryssar stå på Gustaf Adolfs torg och Norrbro — som herr Virgin yttrade på Riddarhuset — hvad blir då att göra? Åh, förmodligen har man då haft tid derstä des öfva sig att battre un coup eler blir det coups å gagner, det tredje gifs icke — så vida ej man ville antaga Operakällaren som operationsbas, och gifva Ryssarne öl för ärende, hvilket skulle göras. Hundskatten har nu efter långa be tänkanden gått igenom, utom hos Prestestån. det. Att denna Bevillning existerat i börjar af detta århundrade är bekant genom der qvicke Mannerheims uppgift till Mantalsskrif ningen år 1801, då man skattade för hundar Denna uppgift lydde: Undertecknad har 1:0 en knähund, onyt tig, kallas Nobel, brukar halsband, stundon MM mm He RR DO DT X