(PP. IT) Teater. Tidsbilder från Karl XI:tes regering. Svenskt original. Den åsigten är vidt utbredd, att den nyaste tidens uppfinningar och arbeten, genom att bortspola det egendomliga, skulle framkalla mensklighetens högsta triumf, samt lå ta alla menniskor få del af hela slägtets al la frioch rättigheter. Visserligen utjemnas i våra dagar skiljnaderna i tid och rum genom telegrafen, som tådar sig från den ena ändan af jordklotet till den andra; visserligen ilar berglandet på ångans vingar blixtsnabbt ned i dalarne; rastlöst pulserar verldshandeln genom den jernåder, som spinner sitt nät kring land och folk och haft; med tankens hastighet förmedlas på du största afstånd, från stranden vid den at gyllene oranger beskuggade Tajofloden till det isbelagda Newa, utbytet af tankar, seder, moder och uppfinningar; — universet vill förvandlas till en enda kulturstat. Men om jernskenorna äro de förlofningsringar, som förena stater och folk fastare med hvarandra än kyrkans välsignelse förenar makarne inför altaret; om de enskildes intressen sammansmälta till ett, skulle ej detta möjligen kunna erbjuda några behjertansvärdare sidor? Vi må först eftersinna hvad inflytande dagens vind kan utötva på individerna. Allmänt klagas öfver den blaserade obelåtenhet med verlden och de excentriska ötverdritter, till hvilka våra skalder och skriftställare ha förfallit; hvar och en, hvars smaknerver ännu icke blifvit förstörda utaf för ofta intagna opiirus, måste underskritva det ogillande omdömet otver de förvillelser och den sjuklighet, som t. ex. en Hebbel eller Dumas d. y. med vidrigt koketteri utveckla i sina produkter. Förvillelserna härleda sig dock från ett berättigadt sträfvande. Larver och maskar i glacehandskar och glace-konversation, svaga mollusker i tadelfri frack och likadan halsduk kunna ej begagnas till hjeltar för poesien. Skalden skall teckna, skapa och uppfinna karakterer. Men sjelfva svårigheten ligger just deri, att skalden i det nu rådande hvardagslifvet hvarken päträftar karakterer eller origivaler; han är hänvisad till en godtycklig bildning af karakterer, och hvarje godtycke måste ovilkorligen råka in på afvägar och förvillelser. För närvarande finnes så förunderligt litet sjelfständighet och originalitet bland menniskorna; de sjelfständiga originalkaraktererna hafva försvunnit eller åtmin stone blifvit sällsyntare än tillochmed svarta svanor. Så begärlig vår tidsålder än är efter guld, efter karakterens guld frågar man dock sällan. man är mestadels belåten med sirligt gjuten och väl polerad messing. Det är säkerligen tillfölje af denna dagens brist som man börjat alltmera återvända till historien och det forfiutna, säker om att der finna utpreglade dessa karakterer, sora vanligen saknas. Historiens figurer äro mynt, hvartdera med sin stämpel, som bestämmer dess vårde. Den omutliga domarinnan, de efterkommandes opinion har ditsatt pregeln. Vi ha föranuledts till dessa reflexioner at det nya originalstycke, som i dessa dagar gått ötver härv. mindre teaters scen. Vi ha en gång förut framhållit den oftast vidlådande bristen hos våra yngre producenter för scenen, att de för mycket skatta åt traditionen eller historien, och egna för liten uppmärksamhet åt sjeltva det dramatiska. Det må visserligen vara en lätt begriplig pietet hos förf. att han ej vågar sig utom just de gränsor och råmärken, som historiens gudinna med sin stylus utpekat, men en dramatisk förf. får ej vara ensamt en föreläsare i historien, lan måste teckna karaktererna, som han kallar upp ur lugnet till lif. Åskådaren skall känna och lida med de dramatiska figurerna. De få ej, om de skola värdigt uppfylla sitt mål, framstå för honom såsom torra benrangelsmän, de der uppväckts ur sina grafvar, för att draperade i historiens tnona draperi framställa sig för åskådaren; de måste vara varelser med kött af vårt kött. Då först bli de våra och ej längre förf:s efter vissa förhållniugsreglor utkastade porträtteckningar. De ord man lagger: de spelandes mun må vara aldrig så väl valda, de må, såsom här är fallet, ega tillochmed en tulländning. som man ej kan annat an prisa,