FJÄLL IAUL UICUITLU ORUIA AMA MEN Ev AVR RAL VAS tillgodo. I varjehanda. Wallfärderna till Mekka. Festligheten i och för vallfärden till Mekka har, enligt en fransysk tidning, under förra året försiggått under ett tillopp af endast 50,000 pilgrimer, under det att år 1858 icke mindre än 160,000, 1857 minst 140,000 och år 1856 cirka 120,000 musselmänner voro närvarande. Af dessa femtiotusen hade 17,850 kommit öfver hafvet och cirka 1,000 från Algerien. Orsaken hvarföre pilgrimernas antal så betydligt understeg de föregående årens, anser man dels härröra af fruktan för koleran, hvilken under år 1850 anställde förfärliga härjningar ibland de vallfärdande, och dels såsom en följd af händelserna i Dscheddah. En stor del af pilgrimerna resa till Mekka icke blott tillfölje af det religiösa bruket, utan äfven för att derstädes inköpa och tillbyta sig varor. Dessa vallfärder, hvilka ega rum under den sista månaden i hvarje muhamedanskt kalenderår (Oktober), och i hvilka hvarje rättrogen åtminstone en gång i lifvet måste deltaga, så vidt ej sjukdom och elände hindrar honom derifrån, är ett af Islams hufvudbud. Under denna tid ligga alla affärer nere, allt umgänge med qvinnor är förbjudet och öfverbufvudtaget den strängaste sedlighet påbjuden. Ceremonien har 7 särskildta afdelningar: 1:0 Man måste besöka templet och sju gånger gå omkring Kaaban. 2:o Upphemta vatten ur brunnen Zem-Zem, med hvilkens vatten, enligt sagån, Hagar och Ismael släckte sin brinnande törst. 3:0 Stanna och bedja vid stationen Abraham, utmärkt genom en sten på hvilken Abraham stod då han byggde templet. 4:0 Stanna och bedja vid stationen El-Madschen, det ställe hvarest Abraham och hans son tillredda murbruket för tempelbyggnaden. 5:0 Springa omkring det midt i staden belägna berget Safa-Merva, till åminnelse af Hagars tröstlösa kringirrande i öknen. 6:0 Den 9:de dagen i månaden företages en vallfärd till berget Ararat, beläget 12 mil österut ifran Mekka, emedan Adam här skall hafva byggt ett tempel, och Muhamed på samma ställe förrättade sina böner. 7:0 Dagen derpå måste alla pilgrimerna draga till Muna-dalen, hvarest de bringa sina försoningsoffer samt afskära hår och naglar, hvilka med fromt och ödmjukt sinne nedläggas på jorden. Efter tre dagars uppehåll i Muna-dalen begifva de sig ännu en gång till templet i Mckka, hvarpå hemfärden anträdes. Åter ett sällsamt testamente! Vi omtalalade för någon tid sedan ett sällsamt testamente, utfärdadt af en man i Berlin, hvilken, emot uppfyllandet af vissa qvistiga vilkor, testamenterat hela sin betydliga förmögenhet till en af sina argaste fiender. Denne har likväl nu öfverträffats af en nyligen i Wien afliden gammal rik enstöring, hvilkens originella testamentariska disposition för närvarande utgör allmänna samtalsämnet i Wien. Mannen har nemligen, förbigående alla närmare slägtingar, testamenterat hela sin förmögenhet till en ung vacker 19 års flicka, en slägting på långt håll. Så tillvida vore nu intet vidare om saken att säga, han har kanske ej utan skäl förbigått sina rättmätiga arfvingar, hvilka säkerligen för länge sedan önskat honom så långt som pepparn växer, — men nu kommer det märkvärdiga i saken. Den döde var nemligen af naturen utrustad med en ganska försvarlig puckel och dito klumpfot; en punkt i testamentet bjuder nu, att arftagerskan först då får komma i besittning af förmögenheten, när hon träder i brudstol med en man, hvilken är i besittning af samma kroppslyten, som prydde den aflidne. Dessutom måste hon hvarje år tillbringa de tre första månaderna i ett kloster, för att bedja för den dödes själafrid. Arfvingarne ämna protestera emot testamentet, under påstående, att endast en van. sinnig kunnat utfärda ett dylikt. Dyr frakt. Hos en handtverkare i Ham: burg arbetade för någon tid sedan en gesäll hvilken ninnförde se mindre väl och deorföre köär