Fru Sjöberg utförde Maria Rönnows rol med täckhet och lif. Rollen är ock den på handling och behag rikaste. Fru Elfforss sök te berömvärdt att gifva möjlig helgjutenhe och genomförande åt sin roll som Jytta Thott I allmänhet hafva vi funnit, att Elfforsska säll skapet ännu eger något qvar af denna dess bättre nu så småningom utdöende pathos, ge nom hvilken de talande ej längre kunna va ra vanliga menniskor rätt och slätt, utan bl uppskrufvade figurer, hvilka röra sig med er allongeperuks gravitet öfver tiljan. Det vack: ra, som blifvit nedlagdt i en monolog eller di alog går ingalunda förloradt, om det uttalas med lif och värma, det vinner tvärtom derpå, och tröttar ej genom långsläpighet. Hos nå. gra af sujetterna är dock detta fel mindre skönjbart, ehuru det kan sägas förete sig i allmänhet. Det är konstens pligt, att, på samma gång den förädlar naturen så mycket som möjligt, just närma sig naturen. Detta är första reglens första moment, skulle vi tro, för en skådespelare i våra dagar. Likaså har det slags komik så småningom börjat rymma fältet, hvilket i hr Holmgren ännu tycktes ega en varm beundrare. En bonde är nu på scenen ej längre en af dessa löjliga figurer, som hvilken spektatör på 3:dje raden som relst anser sig ega rättighet att förlöjliga och skratta åt. Med titeln bonde äro ej längre örenade ovilkorlig dumhet, tölpaktighet, grini;a fasoner och mera sådant. En i pjesen förekommande vinterdekoraion kan med skäl omnämnas såsom särdeles yckad och väl utförd.