Vv PO) ERE RA Mat-1 SAJ Vv had I JAR AV SS ULEUS VA hatet ker ötverlastad. Hustru Sifversvärd, som uppgifvit sig vara från Mellby socken i Blekinge län, intordes i sessionsrum met och förhördes: a Polismästaren: Ar detta hustru Silfversvärd? Silfversvärd: Nej, förlåt mig, Fru Silfversvärd — Wen, jag ber om ursäkt, tär jag nu tala... Polismästaren: Ja, men svara mig nu först om ni erkänner att hafva varit tull i går. Siltversvärd: Nej, bevars väl — min man var, dä han gifte sej med mej, löjtnant vid Wendes Arulleri, men sen skiljde jag mej från honom och nu är han bara simpel mariukorpral i Karlskrona — Med honom hade jag tio barn, men sem har han skaffat sej sju till och deri har jag ingen del — Polismästaren: Ar ni från Blekinge? Silfversvärd: Jaha, dä är jag — min äldsta dotter är i pension hos en amiral och min far var öfverste och . ... Polismästaren: Ja, det var mycket förnämt på en gång — men jag tycker att ni gerna kunde hälla er hemma hos era förnäma slägtingar, så av vi sluppe att se er här. Silfversvärd: Ja, jag ska genast gå min väg — men Herr Lagman kande väl min salig svärfar Anders Gustaf Siltversvärd, han som var med på maskeradbalen, dä Gustat den tredje blet skjuten? Polismästaren: Nej, jag hade verkligen icke den förmånen. — Emellerud törständigas m nu att genast begitva er till er hemort, så vida ni icke hellre vill åka på fri skjuts. Siltversvärd: Nej, jag ber så mycket, då går jag hellre — adjö och tackar ödmjukast. Den sig så kallande fru Siltversvärd blef härefter af två dertill beordrade Poliskonstaplar konvojerad på väg utur staden. — HKansakningen angående för åtskilliga här i staden föröfvade stölder tilltalade arbetskarlen Nils Nicklason, förevar åter sistlidne gårdag inför Poliskammaren, sedan efter gjorde efterspaningar man fått reda på ägaren till det jernspett, Nicklason vid förra rättegångstillfället uppgifvit sig hafva stulit å en gård i närheten af haseintorget, och hvilken målsägare nu tillstädeskom genom ombud, sin tjenstedräng Fredrik Rydberg, som uppgat, att ifrågava.aude jernspett blitvit borttaget, emedan han, som varit sysselsatt med att å gården uppbryta is, på en stund bortgått i ett ärende åt staden och dervid ställt ifrån sig jJeruspettet bredvid kökstrappan då gärden. Sedan tilltalade Nils Nicklason erkän:, avt han, som i förbigående förmärkt jernspettet vara stående å uppgitna stället, tillgripit detsamma, blet målet at Poliskammaåren ötverlemnat, för vidare tulltöljd, till Stadens Rådhus-Rätt; och skulle Nicklason i atbidan på vidare ransakning qvarsitta i cellfängelset, dit han ådtertförpassades. — Murarearbetaren Nils Svensson hade förliden Thorsdag blitvit af Polisbetjeningen anhållen och i Polishäktet uppförd för det han samma dag från Handlanden A. G. Sjöstedt här i staden olofligen tillgripit en vattenspann. Vid det härom sistlidne gårdag med tilltalade Svenson intör Pulikammaren töretagna förhör, tillstädeskom målsägaren genom ombud, som uppgarf, att den stulna spannen varit stående i målsägarens gård, der den begagnades at besökande allmoge i och för deras hästars vattning, samt att målsägaren värderade spannen till 2 rdr rmt. Tilltalade Svensson förhördes härefter och uppgaf angående sina lefnadsomständigheter att han, trettioett är .ammal, är född i Hyssna Socken, Marks Härad at Elfborgs Län, at förre Soldaten Sven Andersson Ax och Ingeborg Börjesdotter, samt att han varit hemma hos toräldrarne tills han fyllt temton är, då han begifvit sig till Hallands Län, der han en tid haft tjenst:r ä åtskillisa ställen tills han för tio är sedan flyttat hit till staden, då han !.om i murarelära och sedermera alltjemt sysselsatt sig med mureriarbete. Tillspord angående åtalade tillgreppet, ville Svensson ej vidkännas att det varit hans mening att stjäla spannen, utan föregat att han endast tagit den på län och ämnat att återställa densamma å sitt ställe, men att han af sjukdom blitvit hindrad från att verkställa denna sin välmenta aftsigt. Poliskonstapeln Enqvist berättade härefter att han ifrågavarande dag å gatar mött Svenson, —Ar — ——— Se de en spann, och att Svensson då, på tillfrågan, sagt att spannen vore honom tillhörig, men hade Enqvist, sedan stölden af spannen blitvit i Polisvakten anmäld, begitv.t sig till Svenssons bostad, der Engqvist då påträffat spannen, hvilken Svensson då icke tornekat att hatva tillgripit från målsägaren. Sedan åklagaren häretter upplyst, att tilltalade Svensson gjort sig känd att vara en liderlig och kittslig persedel, som alltid vore deltagare uti och tillställare at förekommande slagsmål, atvensom att Svensson brukade att ,ed den staden besökande allmoge söka gräl och tillställa upptråde, blef, efter det såväl åklagaren, som målsägarens ombud yrkat ransakningens förvisning till vederbörlig Domstol, målet öfverlemnadt till stadens Rådhus-Rätt, der tilltalade Svensson kommer att undergå vidare ransakning. Men tillät Poliskammaren Svensson att tills vidare vistas på fri tot, — En i polisen väl bekant samt i högsta grad liderli qvinsperson, vid namn Maria 1lisabeth Andersson Flatås, inställdes i går inför poliskammaren från härvarande cellfängelse, derifrån hon, såsom saknande bostad och i utblottad belägenhet, erhållit föreläggande att bereda sig laga försvar, hvilket Flatås förklarade sig icke gittat anskafra. Angående hennes lernadsomständigheter inhemtades, att hon var född den 25 Juli 1820 här i staden af aflidne föräldrarne rotebåtsmannen Jan Andersson Flatås och Carolina Andersson, hvilken senare aflidit för åtta år sedan, derefter Flatås alltjemt varit boende ä stadens fattiginrättning men i öfrigt förs rjt sig med tillfälligt arbete, samt att hon haft sex oäk-J