ej narrverk, att höra en trepundig kanon aflossas på rygen på sig. I sjelfva staden voro alla invånarne på benen, de sutto på balkongerna, stodo på taken och trängdes i gathörnen. Alla mottogo under öfliga. höflighetsbetygelser sin furste. Damerna i sinac brokiga drägter helsade från balkongerna, och de som sutto stego upp, då fursten red förbi. Tåget gick fram öfver många stora och rymliga platser och genom tränga, krokiga gator, och staden tycktes nästan icke vilja taga slut, då man slutligen kom in i en skuggrik all, vid hvars slut syntes tinnarne och tornen till ett ståtligt palats. Det var ett a! furstens sommarresidenser, äfven bestämdt för emottagande af engelska besök, dit han nu förde sina gäster. Blott ett proportionerligt ringa följe hade följt tåget hit, emedan trupperna och de flesta tjenarne stannat vid palatset i staden, som under vägen passerats. Vid ändan af allen låg en herrlig trädgård, i hvars midtel reste sig en vacker kiosk med sina torn och långsträckta flyglar. Här väntades de ankommande af en hedersvakt. Elefanterna lade sig ned på knä; tjenare ställde upp sig på bada sidor om trappan; fursten steg ur och : Russel följde. Hans höghet tog hans hand och gick med mr Melville till venster om sig uppför trappan till det med mjuka mattor belagda förmaket, der han artigt tog afsked af sina gäster, för att kl. 2 ånyo emottaga dem i en högtidlig och ceremoniel audiens. En frukost, serverad på ett med en snöhvitJ duk betäckt bord, på silfver-, porslinoch lertallrickar, och bestående nästan i lika proportion af europeiska och indiska kräsligheter — tillochmed champagnen saknades icke — och en liten tupplur upptog tiden innan audiensen.Kort före kl. 2 infunno sig de elefanter, som voro bestämda att afhemta gåsterna. Gatorna voro nu nästan alldeles öde, ty invånarne höllo sin siesta. För öfrigt idkades dagens göromål på vanligt sätt. Sockerarbeten, Sockerris, ghi (hampextrakt) och säd tycktes utgöra de förnämsta handelsartiklarne; man bemärkte likväl äfven flere bodar, der kärl af zink och messing, bomullstyger och Manchesterkattun utbjodos till salu. Palatset i staden egde ej något särdeles imponerande yttre, ehuru portiken var hög och rik samt brokigt utsirad, och på båda sidor bevakades af torn med fönster, för hvilka jalusier voro dragna. Genom porten kom man till en temligen rymlig, väl stenlagd gård, som omgafs af byggnader för tjenarne och hofmännen. Der bakom ligger en mindre fyrkantig gård, i hvars midt finnes en springbrunn, under det åter på venstra sidan är en framtill öppen pelarehall. Här emottogos fremlingarne med parad af furstens kavalleri. Midtemot densamma stod på andra sidan om ingången en mängd af hofvets tjenare uppställda i galladrägt. När Engelsmånnen stego af sina elefanter, kom fursten nedför trappan och mottog dem. Derefter tog han ånyo mr Russel i hand, förde honom till en 1åtölj i den med mattor belagda hallen eller divanen, bad honom taga plats i densamma och satte sig sjelf på stolen nästintill, till venster om sin gäst. Mr Melville erhöll sin plats till venster på andra sidan. Längre till venster sutto flera vordnadsvärda gubbar, troligen statens eller kyrkans embetsmän. Sedan alla tagit plats, började fursten ett samtal af allmänt innehåll och divanen fylldes så småningom af en mängd menniskor, hos hvilka förmärktes ej allenast prakt och ståt utan äfven den smakrfulla färgeffekt, hvarmed Sikserdars veta att kläda sig. (Forts.) ee VERA J 4ANM MM oo TOPPA