— Behöfver ni ovilkorligen den unge mannens lif för eder upprättelse? — Ja. Svaret uttalades med en lika kallblodig ton, som hade det varit frågan om en helt och hållet likgiltig sak; men sjelfva frånvaron af hvarje antydan till vrede gjorde detta svar ännu förfärligare och gaf åt orden något af ödets oblidkelighet. En stunds tystnad inträffade, hvarunder Miran och khanen noga observerade hvarandra. Fastän aldrig ett ord af misstroende vexlats emellan dem, var likväl vänskapsbandet synbarligen brutet; de samtalade cj mera med uppriktigheten hos personer, som äro vana vid att meddela hvarandra alla sina tankar. Den unge Hinduen misstänkte, att hans f. d. mentor tog en lifligare del i hans rivals öde, än han ville tillstå. Såsom de fleste österlänningar, var han af naturen miss. tänksam och endast denna omständighet skulle, i brist på andra, kunnat förklara bang hat till ITenry. Miran urskiljde ändtligen ljudet af hästhofvar på vägen, som leder till Bungalore-Hall. Har skulle ibland tusende andra kännt igen sin favo: rithästs steg. Han förmådde nu för första gån gen j dölja den otålighet, hvaraf han plågades Med ett vigt språng rusade har upp från sin di