stå i ett sydamerikanskt land. I de fleste af dessa stater, hvars sista krafter uttömmas genom borgerliga krig, kan man ej ens bibehålla åt sig de gamla inkomstkällorna. De argentinska provinserna utgöra ett berömvärdt undantag derifrån. Man har infört fårskötseln och den har under de sista åren blifvit så betydlig, att 1857 utfördes nära 27 millioner skålp. ull och 7,259 balar fårskinn, till ett sammanlagdt värde af mer än 10,680,000 rdr runt. Tvenne andra artiklar, hvilka, i den utsträckning de erhållit i handeln, likaledes kunna anses som nya, äro nutriaskinn och strutsfjedrar. Nutriaskinnen fås af ett djur med brunröd rygg, som lemnar ett pelsfoder snarlikt utterns. Af dessa skinn hafva under ett års förlopp redan 1,125,000 stycken kommit i handeln. Strutstjedrarne förskrifva sig från den amerikansko strutsen, som spelar en framstående roll i de nordpatagoniska slätternas djurverld och nedläggas af Gauchos med kastkulor. År 1857 exporterades för 234,415 rdr af dessa fjedrar. Första platsen bland utförselartiklarne intaga naturligtvis ännu alltjomt produkterna från Saladeros (slagterierna). Värdet på de artiklar, som 1857 gingo till de norra hafven af den europeiska kontinenten, uppskattas till 13,104,780 rdr. Snligt Balearce (Buenos Aires, sa sitnation pregente) utfördes år 1855 for ungeltär 76 millioner piaster och infördes för omkring 57 millioner. När Rosas blifvit störtad genom slaget vid Santos Lugares (egentligen vid Monte Caseros) den 3 Febr. 1852, lofvade de argentivska provinserna hvarandra, att deras framtid skulle egnas åt freden och framåtskridandet. Det oaktadt utbröt snart åter den gamla tvedrägten me!lan provinserna och staden Buenos-Ayres, som grundade öfverdrifna anspråk på sin rikedom, sin bildning och sin vigt för handeln. På provinskongressen, som sammanträdde i Santa Fö i slutet af år 1853, var Buenos-Åyres ej representeradt och biträdde derföre icke den mycket kloka författning, om hvilken man der kom öfverens. Stacens isolering belästades ännu mera genom den egna författning, som den gaf sig i början at år 1854, och det tycktes nästan som ett nytt inhemskt krig var nära att bryta ut. Denna fara förebyggdes emellertid genom flera fördrag. af hvilka det sista är dateradt i La Bajada del Parana d. 20 Januari 1855. Den anda, som genomgår de nämnda fördragen mellan Buenos-Ayres och det argentinska förbundet, är lika så frisinnad som försonlig. Båda partierna lofva hvarandra trogen värskap och öfverenskomma om att aldrig med vapnen afgöra möjligen uppstående strid.gheter. Så snart ett anfall sker utifrån, vilja de göra gemensam sak och skola ej tåla något sönderstyckande af det argentinska området. De för båda partierne från långa tider tillbaka bessående gemensamma lagarne i civila och kriminella angelägenheter skola icke inskränkas genom någon sondring. Vid gränserna skola hufvudstadens och provinsernas trupper skydda hvarandra mot Indianerna. Ingen behöfver pass, för att resa öfver från det ena området in i det andra. Skeppsfarten på floderna är fri för hvar och en; den på kusterna bör ej inskränkas, och ingen tull skall tagas för lundtmannaprodukter och hjordar, som föras öfver gränsen. I de fördrag. som Bucnos-Åyres och den argentinska republiken ingått med fremmande stater, utsträckes den fria segelfarten på La Pla ta och hennes bifloder till alla folks handelsflagga. I dessa fordrag finnes älven föl jande bestämmelser: Skulle krig utbryta mellan staterna, republikerna eller provinser na vid La Plata eller dess bifloder, skall ic: ke desto mindre segelfarten på floderna Pa rana och Uragnay vara fri för alla nationers handelstlagga, förutsatt att de ej äro lastade med vapen eller annat krigskontraband. Sedan denna förlikning blifvit slutad darmlä nn lat 2 Allan anm Am dat Ana mir mer