Times refererar nu Påfvens nyäårst och Kejsar Napoleons skrifvelse af 31 De samt tillägger bland annat: Så se vi då änd ligen, huru dessa båda stormakter stå fiendtli; midtemot hvarandra. Vi hafva ej längre a göra medden anonyme författaren till I Pape et le Congres och den anonyme förfa taren till artikeln i Giornale di Roma, uta med påfven sjelf, som talar från Vaticane; och med Napoleon sjelf, som skrifver frå Tuillerierna ... Åsigterna kunna vara olik om noggrannheten och uppriktigheten i de uti skritvelsen meddelade öfversigten. Me ibland allt klokt folk, de må tillhöra hvilke religion 8 om helst, kau ej gerna mer än e åsigt göra sig gällande om visheten i det : Napoleon III gifna rådet (Romagnans aftri dande) . . . Uti denna förklaring af hans poli tik ligger åtminstone icke något arglistig hyckleri, någon föraktlig väfnad af motsägel ser. Påfvens anspråk stå 1 ofördelaktig mot sats till kejsarens skrifvelse . .. Om kejsare skrider till verket så som han har makt at göra det, då har påfven vida mera att frukt af Napoleon, än Napoleon af påfven. Man kan ej tillräckligt uppmärksamm denna dagens vigtigaste fråga: ett gammal väldes fall. Palmerstons organ, Morning Post, sä ger i en artikel om Italien : skulle påfven, enl det råd fransmännens kejsare gifvit honom afträda Romagnan, är England dermed in galunda förpligtigadt, att garantera den heli ge fadren besittningen af hans öfriga område England har tillrådt de öfriga makterna, at införlifva Mellanitalien med Piemont.Hertigen af Grammont har inlemnat sir afskedsansökan såsom fransk ambassadör vic påfliga hofvet. De värfningar, som pågå för den påfliga armeen, har endast för afsigt att appdrifva dess effektiva styrka, som nu är 18,000 man, till 20,000 man. Denna förökning at påfliga hären var redan beslutad mellan påfliga stolen och Frankrike före kriget i Italien. Från Mailand skrifves: Centralutskottet för den venetianska emigrationsoch revolutions-komiten, hvaraf befinna sig underafdelningar i Brescia, Pavia och Cremona, har installerat sig härstädes och utvalt litteratören Aleardo di Aleardi till sin president. Denna komite har hufvudsakligast gjort till sin uppgift, att utså frön till uppror i Venetien och genom framkallande af ständiga demonstrationer tvinga den k. k. regeringen, att förklara landet i belägringstillstånd. Härmed öfverensstämmande order ha tillskickats komitens i Venetien befintliga agenter. De skola nemligen bearbeta befolkningen — så att hon gör allvarligt motstånd mot den kejserliga regeringens alla förordningar etc. — Mailand har för afsigt att på Corso Orientale resa till Ludvig Napoleons ära en marmorstaty, som skall till inskrift hafva det bekanta programmet från Alperna till Adriatiska Hafvet. En deputation, som afrest till Paris, för att utverka kejsarens bifall, har nu med detta samma återkommit. I Ungarn råder stor förbittring mot Österrikiska regeringen, hvilken skall tillvägagå mot det arma folket på sitt vanliga utpressande och förnedrande sätt. De stackars menniskorna påläggas de mest öfverdrifna skatter och då de, som vanligast är fallet, ej förmå betala dessa, sälja de österrikiska fogdarne deras hus och hem, allt hvad de ega. En korrespondent från Pesth till Times omnämner elt par sorgliga händelser, hvilka nyligen tilldragit sig derstädes: För en bonde, vid namn Kosa, som ej förmått betala skatten, utpantades hans häst och såldes för omkring 3 floriner (4: 50 rmt). Genom förlusten af sin ende dragare var den stackars karlen alldeles ruinerad och jag är öfvertygad om, säger brefskrifvaren, att det var ett hjertrörande skådespel se hans hustrus och barns smärta, när djuret såldes för sådant röfvarepris. Då mannen såg att hans häst skulle ledas bort, tog han en pistol och skjöt det trogna djuret. Bara skinnet är värdt mera än edra tre floriner, sade han, och jag vill inte utsätta mig för att bli plundrad på mera, än hvad de skändliga MHabsburgarne påstå sig skola ha. Den andra saken är ännu sorgligare. En qvinna från Wallachiet hade ej förmått be-. ala den henne ålagda dryga skatten, hvarföce den österrikiske fogden utpantade en keda, gjord, såsom vanligt der i landet, af guld-!