kter. 50 hästar, 2 mulåsnor, åtskilliga dresserade undar, en ,oförliknelig Elefant och en fläckig åsna söra i största anspråkslöshet sitt till, för att öka efekten af detta öfverraskande drama, som med stornande bifall emottagits af den engelska publiken. — Också förtjenar etablissementets egare, M:r Cocke, let loford, att han förstår att låta sina hästar följa händelsernas gång, och hålla jemna steg med verldshisotrien. Slaget vid Alma, stormningen af Sebastopol, Cantons bombardement, vid hvilket tillfälle den läckiga åsnan hade äran att bära en afbild af vicekonunugen Yeh, — allt har framställts af den drifige entrepenören. Nu är turen kommen till Garibaldi. Vid ridåns uppgång befinner man sig i en estanvia i Uruguay, hvarest Garibaldi är ingvarterad så-. som friskare anförare. Hans älskade Anita är hos honom. Ett barn och, en komisk Neger fullkomnar hans husliga lycka. Efter ait den sistnämnde dansat sin groteska negerdans, ha en hop vilda hästar artigheten infinna sig, endast på det publiken må sättas tillfälle att se huru en lasso användes. Men ack! förräderiet lurar bakom klipporna, — det lyckas en af Diktator Rosas officerare att bemäktiga sig Anita; men, medan Rosas trupper sofva, kommer hennes älsklingshäst fram, och efter en prydlig dans på bakbenen, löser han sin herrskarinnas fjettrar, hvarpå hon räddar sig genom flykten. I andra akten befinner man sig i Rom. Månen kastar sitt melankoliska sken ötver vallarne och stadens ruiner. Rundtomkring synes franska lägrets tält i oändliga rader. Garibaldi väntar i spetsen för sina krigare den förestående stormen. Den trogna Anita smyger, förklädd till bonde, igenom det fiendtliga lägret. Kort innan striden begynner infinner sig en engelsman, John Beard, som medelst sina lustiga infall sätter ,galleristernas skrattmuskler i rörelse, under det att :omber cch granater hvina om öronen på honom. Nu begynner en förfärlig strid, hvarunder Garibaldi med egen hand dödar en otrolig mängd fransmän, hvilkas antal ej låter beräkna sig, emedan de beständigt komma lefvande fram igen från kulisserna å motsatta sidan. I tredje akten framställes Garibaldis flykt genom Pontinska träsken. Under det mest kritiska ögonblicket utföra de hederliga bönderna en balett, för att söfva alla misstankar. I en träffning vid hafvets strand lyckas det emellertid en skurk att dräpa Anita, hvarpå hennes kära hälft räddar sig genom flykten. De sista akterna föregå tvenne år senare. Garibaldis dotter är nu en blomstrande jungfru, som uppfostras i Bormio af samma skurk som dräpt hennes moder, och som nu innehar en Podestas värdighet Då den italienske hjelten med sina alpjägare befinner sig i närheten af byn, tillfångatages engelsmannen John Beard af Podestan, men bereder sig tillfälle att rymma med den yngre Anita, hvilken han öfverbringar till den lycklige fadren. I kampen mot Österrikarne gör John Beard verkliga underverk. — Laviner rulla ned från de blåa och gröna Alperna, vattenfall störta utför klipporna, röd briljant eld omstrålar det romantiska Stelviopasset, muskötsalvor dundra från alla höjder, hästar, som förlorat sina ryttare, spränga vildt öfver scenen, i bakgrunden vifta italienska qvinnor med sina näsdukar, och i förgrunden snafvar negern öfver en österrikares lik, — hvilket dock vid nogare påseende befinnes vara liket efter Anitas mördare. Ridån faller, publiken är förtjust och framropar: ,Garibaldi och John Beard! Detta är hvad man nu för tiden menar med ett Originaldrama i Shakespeares och Sheridans fäder nesland. —— oo tu oemNp ou —-— — — —-.—