skjöto med bågar en massa pilar på fienden. Dennt I gick lugn som ett bombfritt hvalf förbi, utan att an: det ringaste ondt och kom hem alldeles öfversållac med pilar, mycket lik en väl späckad hare. Förs då han tog af sig sin bruna rock, upptäckte han sit missöde och såg sig afslöjad. Hans rörelse och ra. seri deröfver voro så stora, att han fick blodstört ning. Den tillkallade läkaren förklarade genast, de Spindel ej hade tjugofyra timmar qvar att lefva. Dödskandidaten begagnade denna korta tidrymd, gjorde sitt testamente och gick bort att hänga sig enligt alla konstens reglor. Som en löpeld utbredde sig ryktet om Storkvärdens sjelfmord genom staden. Underrättelsen anlände äfven till hr Sparf. Den olycklige! Med ett enda slag voro hans årslånga sträfvanden, hans oerhörda uppoffringar till intet. Hans motståndare var visserligen död, men liksom eldbokstäfver stod åttonde paragrafen i liftörsäkringsanstaltens statuter framför honom: För en sjelfmördare utbetalas ej den försäkrade summan! Detta var mera än Bockens egare förmådde bära. En hastig slagfluss tog honom vänligt i sina armar och förde honom efter sin gamle vän Spindel. Hans qvarlåtenskap kom i händerna på några glada arfvingar, hvilka fröjdades åt sitt lif och ej ville veta af någon lifförsäkran. Slut.