s Riksdagen. Plena d. 23 November. Ridderskapet och Adeln. K. M:ts proposition om fortsättande af Statens jernvägar företogs, hvarvid yttrade sig grefve Vv. Seth, grefve H. Taube, grefve at Ugglas, frih. Raab, gretve IH. Hamilton, frih. Staöl v. Holstein och hr at Virgin, samtlige uttryckande sin belåtenhet med det kgl. förslaget. Gretve H. Taube beklagade dervid endast, att regeringen icke velat föreslå en räntegaranti för en jernväg mellan Stockholm och Upsala. Genom att blott med en enda mil minska den sträcka, som på södra stambanan skulle byggas under nästa statsregleringsperiod, skulle man på annat håll erhållit en sträcka at 6 mils jernväg, som skulle burit sig väl. Han ansåg det för öfrigt bättre aw använda det kapital, som under nästa statsregleringsperiod skulle nedläggas på södra stambanan, hutvudsakligen på sträckningen Falköping— Jönköping, i stället för att bygg: en bit söderut trån Falköping och en bit norrut frän Finjasjön. Grefve Seth gjorde anmärkningar mot södra stambanans dragning förbi Nässjö och Salen, i stället för genom Lagaådalen, såsom förut varit föreslaget. — löcklesiastikministern grefve Hamilton uppträdde till besvarande af dessa anmärkningar. — I afseende på den kungliga propositionen rörande medels anskaffande för jernvägsbyggnaderna yttrade sig äfven flera talare, bland hvilka de flesta i hufvudsaken gillade förslaget, ehuru åtskilliga detaljanmärkningar gjordes. General Lefren lotordade högligen det kungliga förslagets motivering, men ogillade mycket bestämdt att någon del af bankovinsten (2 millioner) enl. förslaget skulle användas till inköp at inhemska obligationer, hvilka icke skulle, kunna i en kritisk tidpunkt realiseras. Presidenten Åkerman gjorde ätven tlera anmärkningar, isynnerhet emot upptagande på en gång af flera olika slags lån, hvilket erfarenheten hade visat vara menhgt. Friherre Sprengtporten, grefve Liljenerantz och hr Brakel m. tl. yttrade sig äfven i ämnet, och statsrådet Gripenstedt besvarade i ett längre anförande de anmärkningar, som blitvit gjorda. — Båda motionerna remitterades till statsutskottet. Derefter upptogs till behandling förslaget om redaktionsförändringar i tulltaxan. Frih. Sprengtporten yttrade tvifvel huruvida ett teoretiskt fribandelssystem kunde utan skada tillämpas för ett så fattigt land som Sverge. Ansåg att tullsatsen borde användas för att reglera export och import af säd m. m., och såsom en besynnerlig inkonseqvens, att importtriheten icke motsvarades at en fullständig exporttrihet; yrkade undanrödjande at alla hinder för utförsel af malmer och tackjern. — Hr Gripenstedt motsatte sig i allo frih. Sprengtportens åsigter. Visade huruledes arbetets fördelning och det fria varubytet i grunden äro samma sak, blott tillämpningen af de enklaste principer i individens som nationers samlif. Hvarje folk producerade hvad det genom naturförhållanden, vanor och lynne med största fördel kunde trambringa; detta hade varit alla kulturfolks styrka, hvilket med exempel visades. Om produktionskostnaden för en vara steg högre än varupriset i verldshandeln, så utgjorde skilnaden en nationalförlust. Att med tullsatser söka reglera sädeshandeln kunde intet annat uträtta än att totalt undergräfva grundlagarne för all sådan. Trygghet och frihet vore dess törsta vilkor. Då Sverge dessutom vore ett sädes-exporterande land, bortfölle derigenom de skengrunder, som kunde anföras. Tal, lemnade en öfversigt af Sverges sädeshandel under de sista tio åren, hvaraf syntes huru ogrundade den föregående talarens bekymmer voro. Såsom beskattningsgrund åter var en tull på säd och nödvändighets-artiklar i allmänhet den mest orättvisa man kunde finna, emedan den tyngde mera på de fattige än å de rike och således värre än kroppsskatt, som drabbade ala lika. Tal. medgaf att tullagstiftningen med afseende på jernet var en inkonseqvens; men en som hade sin grund i sekelgamla förhållanden och intressen, som icke få våldsamt brytas. Och borde detta minst stöta den föregående talaren, som just yrkat sådana medgifvanden af den teoretiska frihandeln. Frih. Sprengtporten ansåg sig på intet vis vederlagd och upprepade sina förra påståenden. Frågade hr Gripenstedt, om han icke erkände tullagstiftningens reglerande -förmynderskap öfver handeln Grefve af Ugglas ville visa omöjligheten af att utan rubbning af bandelns naturliga lagar kunna reglera houom genom tullagar. Hvarje åtgärd på denna väg Astadkom en serie at oändligt mångfaldiga verknin gar, som icke kunde af någon mensklig visdom be räknas. Tullen vore sålunda helt enkelt ett beskatt nings-instrement och tal. hade derföre intet emo högre tullsatser på någon lyxartikel, om statsverke hade något stort behof derat; men afvisade hvarje