Göteborg, d. 19 November 1859. Teater. I går, vid 16:de och sista abonrementsspektaklet, upptördes tvenne stycken från franskan öfversatia 2-akts komedier, ,.aran i hemmet och , Abbeen på Afventyr, båda, efter hvad vi hört, instuderade under sällskapets vistelse härstädes. Faran i hemmet ir här tvåtaldigt representerad: faran at att låta en ung, vacker och lättsinnig goddagspilt, Jules (Ar IKinmansson), ligga sysslolös hemma såsom kära mammas ögonsten, sat faran för en embetsman (hr Pousette) att låta arbetet och omtankan för det allmänna så inkräkta alla tankar, att han glömmer sin unga och förtjusande hustru, Caroline (fru Kinmansson). Dessa båda faror, uppkomna at de båda ytterligheterna för litet och for mycket arbete, kombineras med hvarandra till pjesens mtrig, genom hvilken jemuvigten återståues: embetsmannen delar sin tid visligare mellan sina göromål och sina husliga törhållanden, och guddagspilten får sysselsåutning. Intrigen spiunes nawurligtvis kring ett uppkommet förtroligare förhällande mellan hr Jules och den forsummade unga frun, hvilket Jules mor (fru Lagerqvist) med den egoistiska moderkärlekens skarpsynta öga snart upptäcker. Det är ätven hon, som af omtanka tör alla ställer allt åter till rätta. Stycket, hvilket i början lider af i en komedi ovälkomna longörer, ökar sig småningom i liflighet, och är i det stora he:a ganska underhällande. Det är äfven försedt med en till handlingen ej egentligen hörande person, en nödfallsperson, som än måste gål vägen för, än påskynda utvecklingen. Det är en gammal 60 års gosse, som ännu drömmer om eröfringar. Denne, som egentligen skulle vara en biperson, blef dock genom hr Lagerqvists ypperhga spel ganska framstående. Dä samtlige de egentigen handlande personerna äro at sällskapets mest framstående, var det naturligt att stycket skulle väl uttöras. , Abbeen på AÄfventyr är en till medlet af förra århundradet förlagd strid om fördomen mot Teatern, striden huruvida det är