mördad icke långt från sjelfva polisbyrån. Polisen gjorde allt för att ertappa mördaren, men förgäfves. Lord Derby utfäste en belöning af 200 pund sterling för hans gripande, men likaledes utan resultat. Och dock hade man all anledning att antaga, att han var bekant för de flesta om icke för älla åboerne på egendomen och att någon af dem höll honom dold. Lord Derby, som både i England och Irland utmärkt sig för godhet, välvilja och öfverseende mot sina underhafvande, beslöt dock nu att uppsäga alla dessa åboer med undantag af Crowes anförvandter till Mars månad nästa år, för att, i hvad på honom ankom, betaga irländarne lusten att skydda brottslingar och i och med detsamma befrämja brotten. Under det att man måste djupt beklaga. att en sådan kraftåtgärd kunnat blifva nödvändig, kan man dock icke ogilla den, utan måste erkänna, att det vore önskvärdt om Irlands öfrige egendomsherrar handlade i samma anda, på det att det olyckliga och förvillade irländska folket måtte komma att upphöra gifva luft åt sina för allmänna säkerheten vådliga sympatier för brottslingar. När engelska folket eröfrat Irland, blef det dess åliggande att med faderlig mildhet uppfostra detta lånds halfvilda innebyggare. I stället behandlade det dem med tyrannisk hårdhet och gjorde dem sålunda till hvad de äro än i dag. Felet ligger således icke hos lord Derby, som ser sig försatt i den sorgliga nödvändigheten att bota ett större ondt genom ett mindre, utan hos det olyckliga system, som England fö!jt under århundraden i Irland. RARE