Pt Å dem. Det öfverensstämmer icke med det kristliga samhällets karakter att expatriera någon viss klass, utan alla äro lika berättigade att i utbyte för det arbete de gifva till det helas förkofran erhålla samma sociala fördelar. Och samhällets eget högre intresse öfverensstämmer med denna individens rätt, enär det, för att liktormigt till alla kunna utbreda civilisationens frukter, måste omfatta alla. Det är ju icke tänkbart, då alla delarne ömsesidigt inverka på hvarandras och det helas välbefinnande, att en del eller flera delar kunna förkofra sig under det att det sociala lifvet i en annan del stagnerar. Det är öfverflödigt att framhålla detta tör stadens invånare i allmänhet, hvilka så väl känna sina kommunala sky digheter och icke spara några kostnader i detta hänseende, men det är nödigt att härom påminna dem, som förneka att staden äger några skyldigheter mot befolkningen i Majorna. För deras räkning kunna vi väl äfven med skäl tillägga, att staten, som donerat 2,900 tunnland jord och årligen med tolagsersättningen bidrager till upprätthållandet af Göteborgs kommunalväsende, äfven har rättvisa anspråk på att staden så sköter denna Bin angelägenhet, att icke en del af dess befolkning behöfver påkalla serskilda uppoffring ar af staten, hvilket väl skulle komma i fråga om Majorna måste medgifvas serskild stadsrätt. Men äfven stadens materiella intresse påkallar den ifrågasatta föreningen. Den är nödvändig för att möjliggöra en centraliserad och likformig jurisdiktion, polis och administration öfver hela det område, som bebos af stadens befolkning, och öfver den del af elfven, som bildar stadens hamn, för att undanrödja alla de olikformigheter, skilda intressen och kollisioner mellan myndigheter, som nu i rikt mått äga rum och hota att öka sig ijembredd med den stigande rörelsen. Den är nödvändig för att hindra uppkomsten af ett med staden rivaliserande samhälle, då man väl icke kan på allvar tro att regering och ständer skola kunna helt och hållet uppoffra 9,000 menniskors intresse endast för att bespara staden Göteborg en befarad utgift af ett eller annat tusen riksdaler. Dessa ökade utgifter, som man så ofta talar om, äro långt ifrån gifna. Majorna har nu en årlig inkomst af omkring 60,000 riksdaler och kan dermed ej blott underhållaå utan förbättra och utvidga sina kommunala imrättningar. Det skulle väl således kunna antagas att samma inkomster, isynnerhet som de ökas i samma stund Majorna förenas med staden, böra kunna motsvara stadens utgifter för kommunen, såvida staden ej skulle vilja vidtaga några särdeles storartade arrangemanger inom Majorna, hvilket dock beror på dess fria vilja och dessutom för att dömma af den hittils följda politiken mot förstäderna, knappt är att befara. Visserligen har man ifrågasatt flera nya tjensters inrättande, ifall föreningen ägde rum, men oberoende af densamma har man redan länge talat om tillskapandet af en ny afdelning af rådhusrätten såsom af det närvarande behotvet påkallad. Oanmärkt bör ej heller lemnas att om stadens förvaltning organiserades efter mera moderna principer för kommunalförvaltning, magistraten komme att befrias från åtminstone en del af sin befattning med stadens kommunala angelägenheter, hvarigenom den mera uteslutande kunde få egna sig åt domareoch exekutorskallet och således sannolikt göra en del af de föreslagna nya tjensterna öfverflödig. En annan betänklighet ligger i fastighetsägarnes intresse. Men om vi ock medgifva att detta kan vara ömtåligt nug, så får man likväl icke å andra sidan gå så långt i detta hänseende, att det sättes öfver alla andra. Skulle rörelsen efter stadens förening med Majorna vilja draga sig åt den senare stadsdelen, så bör den väl ock lemnas full frihet att göra det, enär den icke utan skada för det allmänna får med tvingande band qvarhållas eller ledas i en annan riktning än den sjelf vill. Vi tro dock ej att så kommer att ske, på grund af företeelsen i andra städer, men i allt fall skulle detta komma att äga rum endast småningom och omärkligt. Deremot är det påtagligt att om Majorna finge stapelrätt ingenting vore lättare än att genom billiga afgifter draga handeln dit, hvarmed ock stadens fastigheter ginge en sorg