la föreställning, som åter gör sig gällande. Det har visat sig att kristendomen hvarken som skön konst eller som vetenskap eller som rättslära kan framträda i sin fulla förädlande kraft. Detta kan hon först när hon helt och hållet bemäktigat sig hjertat, der driffjädrarne till handlingarne ligga dolda, och när hon sålunda utgör menniskans innersta lif. Ett talrikt och, som vi hålla före, djupt intresseradt auditorinm lyssnade till den berömde talarens framställning, hvaraf vi hävofvan meddelat ett knapphändigt sammandrag. Teater. Från hr direktör Stjernström hafva vi till införande emottagit följande: Hos Red. af Göteborgs-Posten anhålles vördsamt om plats för följande: Med anledning af en anmärkning i Onsdagens Göteborgs-Post rörande machineriet i härvarande nya theater, anser jag såsom en skyldighet att offentligt uttala den mening, att detta machineri vida öfverträffar allt hvad vi i den vägen äro vana vid i Sverige, samt är betydligt bättre, än de kongl. theatrarnas i Stockholm och Köpenhamn. Att changementerna ännu icke kunna verkställas med synnerlig hastighet, kommer sig deraf att både block och linor äro nya samt arbetsfolket dertill aldeles ovant vid att sköta ett så vidlyftigt teater-machineri. Denna förklaring å min sida torde anses berättigad, då den person, som byggt machineriet vid Göteborgs nya teater, icke längre finnes här på platsen och således icke kan sjelf försvara sig mot en ogrundad anmärkning. Hvad angår Göteborgs-Postens uttalade förundran att jag velat servera publiken i ett abonnementsspektakel med en pjes sådan som En liten berättelse utan namn samt Herr Dardanell och hans upptåg på landet, torde jag få nämna att hvad det förstnämnda stycket beträftar, det icke allenast blifvit gifvet i Stockholm mer än 20 gånger under loppet af ett år, utan ännu qvarstår på repertoiren å kongl. theatern i Berlin samt Burgtheatern i Wien. Hvad åter Herr Dardanell angår, bevisade det glada skrattet i salongen att publiken lika litet skyr det skämtsamma, som den undgår att sentera det allvarliga, och det måste således vara den ärade Referenten som misstagit sig på abonnenterna då han anser dem dela det omdöme om lustspel, som förekommer i Ett resande teatersällskap nämligen att det är skamligt att narra hederligt folk att skratta och grina som solvargar. Göteborg d. 27 October 1859. Edvard Stjernström. Det är troligtvis med fägnad litet hvar — och icke minst referenten — häraf finner, att Nya Teaterns machineri är, eller rättare blir, så förträffligt. Det omdöme ref, tillåtit sig om detsamma har, enl. hr Stjernströms egen förklaring, varit betogadt. Att scenförändringarne gingo högst illa, det såg hvar och en, men i hvilka detaljer af machineriet felet låg, det kunde ingen veta, som ej blickat bakom kulisserna. — Hvad den andra anmärkningen vidkommer, att hr Stjernströms program d. 22 d:s ej fullt tillfredsställde abonnenterna, måste ref. äfven låta den stå qvar, alldenstund den var grundad på verkliga yttranden af abonnenter. Teaterpublikens smak, det vet nog hr Stjernström bäst, är långt ifrån lika öfverallt. Hvad som sålunda länge kan stå på repertoiren på ett ställe, faller ofta genast på ett annat. Att hr Dardanell fått många gråa hår, hvilka mana honom till hvila, torde ej kunna bestridas, lika litet som ref. vill bestrida, att ej gladt skratt hördes i salongen; men det kom. hufvudsakligen, såsom all god gåfva, ofvanifrån.s Ref. vågar en förmodan, att hr Stjernström förblandat publikens hållning den attonen då hr Dardanell gafs med den då Ett resande Teatersällskap uppfördes. — Föröfrigt kunde hr Stjernström i hela anmärkningen snarare funnit beröm än klander. Med Nya Teaterns öppnande synes vi gå en ny tera till mötes. Personer, hvilka sällan eller aldrig förr bevistade ett spektakel. se vinn der vara ganska flitiga. Publiken har hittills alltid föredragit små lätta. glada, ja burleska stycken. Hvarföre? Jo emedan de större skådespel, som här gifvits, vanligtvis, tillfölje af dåliga dekorationer, klena och löjliga drägter, fattig utstyrsel i allmänhet, samt framförallt genom skådespelarnes oförmåga, blifvit karrikatyrer. Sedan hr Stjernström fått visa sina resurser i ett komfortabelt teaterhus, hvem undrar då på om publiken, när den vet att den kan få något bättre, ser med nöje att hr S. försmår att begagna sådana stycken som utgöra småleatrarnes I Stockholm repertoir? Den teaterbesökande publiken är på väg att reformeras, och det torde äfven vara på tiden ätt en skåmm -— AA — — 7