Viktor Emanuel vara utsedd. — Talrika häkt ningar hafva egt rum bland de högre klasser Ina i Neapel, emedan man misstänkt hemlig: TI förbindelser med sardinska sändebubet. Kon Tseljpresidenten Filangieri skall dock vara li Ika fremmande för dessa häktningar som fö beslutet att sammandraga 15,000 man på ro merska gränsen. — Mazzini har i en skrifvelse till Viktor Emanuelställt det af honom led Ida republikanska partiets alla hjelpkällor til hans förfogande såsom den af folken erkänds representanten för Italiens enhet. Detta är ett ganska betydelsefullt moment i den italienska rörelsen. — Den sedan någon tid vid Spithead ankrade ryska eskarden har afgått till Medelhafvet. — Ostindiska kompaniets förafskedade trupper skola marschera mot Kina. — Omer Pascha, chef för armåen i Bagdad, har blifvit afsatt för grofva missbruk under sin embetsutöfning. Mustapha Pascha är utnämnd till hans efterträdare. Sultanen skall skicka sin svåger Mehomet Pascha till Smyrna, för att inbjuda prins Albert af England till Konstantinopel. Ethem Pascha skall begifva sig till Odessa, för att der emottaga kejsar Alexander och till honom öfverlemna Medschidieorden. De marockanska förvecklingarne synas antaga betänkliga dimensioner, och man har all anledning förmoda att Frankrike skall göra gemensam sak med Spanien, då en armå om 20,000 man är samlad i Oran. Emellertid råder ännu mycket dunkel i saken. Det ultimatum, som Spanien tillställt kejsaren af Marocko, skall vara antaget för d. 15 d:s, såframt ett krig villl undvikas. Dock tror man att Spanien skall förlänga fristen till d. 20 d:s, då den till Fez afsända kuriren ej kan väntas åter förr än d. 18 d:s, Men äfven om detta ultimatum antages, är derföre ej afgjordt, att freden blir bevarad, ty det synes af berättelserna från Marocko, att muselmännens fanatism vaknat, och att autoriteterna ej äro i stånd att beskydda de kristna. Således har staden Mazagan blifvit angripen af en hop kabyler, och de kristne, deribland flera engelsmän måste fly ombord å ett fartyg. Några berättelser antyda att England velat begagna Portugal såsom en förpost mot Spanien, i det Portugiserna hafva en gammal fordran på Tanger, mot hvilken stad Spanjorernas första anfall skulle riktas. Englands verksamma inblandning i denna strid är lätt förklarlig af Tangers läge vid Gibraltarsundet, liksom der ock finnes den bästa redden å Marockos kust samt den enda der en krigsflotta kan ankra. Ryska tidningar innehålla berättelser från Kina, hvilka visserligen gendrifva ryktet att amerikanska sändebudet, m:r Ward, lemnat Peking, men tillika gifva en sådan skildring af den behandling, som kinesiska autoriterna utöfva mot honom, att hans afresa med säkerhet kan motses. Sändebudet hålles neml. fullständigt isoleradt och har ännu icke gonomgått första stadiet af det kinesiska ceremonielet. Hans depescher och fullmakter äro nedlagda vid ingången till det kejserliga palatset i Soltemplet, der de skola ligga i 40 dagar förän de kunna anses tillräckligt renade, och först efter denna tids förlopp kunde han hafva förhoppning att blifva föreställd för premierministern. — Pays bekräftar att Engelsmännens nederlag vid Peiho har haft en mycket skadlig inverkan på Europeernas inflytande i orienten. Förutom Japan visar äfven Siam tendens att eludera de afslutade traktaterna. —— ———