kaledes begge varit gifta en gång förut. Mr Loveland, som tillförene varit metodistprest, men nu undanber sig titeln af ärevördig, tilltalade församlingen sålunda: Fastän spiritualisterna icke godkänna utan förkasta lagens föreskrifter om qvinnans underordnade ställning i äktenskapet, så erkänna dock de flesta af dem, om icke alla, lämpligheten af ett offentligt tillkimnagifvande af den äktenskapliga förbindelsen. Derpå vände han sig till brudparet och sade: Min broder och min syster, jag uppfordrar er icke att aflägga några löften, jag ålägger er inga pligter. J hafven sjelfva inom eder åtagit eder alla pligter. Jag känner edra hjertan. Föreningen är redan så mycket som möjligt fullbordad i edra själar. Jag står icke här för att viga er. De närvarande äro icke vittnen o.h de äro icke kallade hit för att vara edra äktenskapsvittnen. Men jag står här för att officiellt bekräfta ifrågavarande faktum och för att bedja denna församling förena sig med mig i uttalandet af välsignelser och lyckönskningar öfver den förening, som J han ingått här, som J erkännen här och som J fullborden här formligen inför verlden. Räcken då hvarandra edra högra händer till tecken af den förening, som har försiggått i edra själar, och som J nu erkännen inför verlden. Det lyckliga paret villfor hans begäran. Då lade mr Loveland sina händer på deras hufvuden och välsignade dem sålunda: Och nu välsignar jag er på denna församlings vägnar och på de andars vägnar, som äro kring 0ss och med oss; jag välsignar er på deras vägnar, när J nu begifven er tillsammans på lifvets väg. Detta var hela ceremonien. Brudgummen bugade sig artigt för de närvarande. Bruden, som hela tiden stått helt lugnt och fläktat med sin solfjäder, neg. Paret lemnade med sina små följeslagerskor i hvitt och blått estraden, och församlingen applåderade så uthållande, att det såg ut som om den önskat en repetition af uppträdet. Derpå anmodades mr Wright, den bekante spiritualisten, att säga något om äktenskapet och föräldrarnas pligter. Han talade några minuter och lemnade derpå brudparet en af sina skrifter, förmodligen Det ovälkomna barnet. Kort derpå gaf presidenten brudgummen en bukett, hvilken han kallade en volym naturlig teologi. Dr Lewis emottog gåfvan och lofvade att studera den. Så slutade äktenskapsscenen.